leave my lips alone, pöleeeeze

Idag har jag blivit mobbad för min svullna onda läpp, dumma familj.
De försökte få mig att skratta hela tiden för då fick jag ondare, dumma familj.

Annars har Flix och jag dammsugit tre soffor och ätit kebaaab.

restylane

Tänk att lilla jag skulle göra en läppförstoring till sist. Det känns bra och jag tycker att det ser naturligt ut trots svullnaden.
Ska definitivt göra det igen...



Nej, nu ljuger jag. Mina läppar är redan tillräckligt fylliga för att jag inte ska må dåligt (ööh).
Det finns bara en förklaring. Ett äckligt, svidande, kliande, värkande, tårframkallande virus kallat herpes.
Jag vet inte vad som hänt, men mitt immunförsvar måste fått en redig törn. Det är så munsår fungerar, sparkar på den som ligger ner.

Vanligtvis får jag ett  munsår per kvartal, inte den här gången.

Det började i onsdags då jag fick ett, det hann läka ganska bra till fredagen. 
Aah harmoni, munsårsfri! tänkte jag. 
Men så började det sticka och bulta, snart hade jag två stycken äckliga feta sår på höger sida av läppen. Sedan sent i går kväll så började det bulta på vänster sida av läppen också, som att någon satt där inne och hamrade, byggde en munsårsstad. Och självklart, i morse såg jag ut såhär. Classy.

Nej, jag plutar inte med läpparna över huvud taget på bilden. Det är svårt att prata och gör ont som fan att tugga. Svullnaden har gått ner något men läget är fortfarande kritiskt.

run forrest, run!

Förmodligen var jag en fin syn på stan igår, eller åtminstone förvirrande.
Med knallorange toppluva, bylsig jacka som får mig att se barnslig ut, tumvantar och en väska som det står Kalle Anka på rusade jag ner till stationen. Jag sprang riktigt fult och klumpigt. Det kändes härligt, som att jag skulle flyga.

Lite såhär såg det nog ut:



Do it the Phoebe-way.

applause

En grej kom vi underfund med på lunchen idag. Varje gång några gör high five måste jag high five:a mig själv. Jag rycks med i känslan av total lycka. Det sker automatiskt och kan se väldigt underligt ut.
Ungefär samma sak sker när folk klappar in händerna på tv, jag blir helt fnittrig och applåderar för fullt.

Annars försökte vi härma varandras skratt, det gick inte.


Vilka är då vi? Jo det är vänner och jag.

//Pasta

play that funky music

Skrev alldeles nyss färdigt mitt gripande författarporträtt om Joseph Heller. 

Feel good inc.



fresh

Idag luktar mina händer fisk. Nasty.
Ja jag har tvättat dem, men det hjälper inte alls. Cry baby!

Vi hade prov om Islam förut. Det var intressant och så men jag borde pluggat lite mer för att få bra touch på provet.
Kanske skulle jag ha läst på igår istället för att busa med katten genom en dörrspringa och sjunga i duschen tills varmvattnet tog slut och pappa skällde på mig för att klimatet och ekonomin blev lidande.
(Lång härlig mening)

Nu står grafik på schemat. Jag borde vara där, i tid.

söndag=städdag

Det började lukta ruttet i mitt rum.

lördagsmysigosiwäwä

Lördagen började med träning, tidigt. Mina lungor ville inte riktigt vara med, men det var kul och svettigt.
Sen åkte jag och storebror till syster och R för att baka lussebullar och slipa väggar. Det blev mest julkortspyssel för mig.
Fast storebror och R slipade väggarna i källaren och syster bakade lussebullar.
Storebror sa att han fick stenlunga av allt betongdamm, men R fick bara betongnäsa. 

Julkorten blev fina, det är svårt att inte göra dem morbida. En tomte blev mosad av en julkula, en nedslagen av lucia och en var bara en uggla med luva.
Storebror ritade en fin tomte som kissade "X-mas" i snö. 

Det blev kväll till slut och vi åkte till biografen i Lichkopich för att se på Mamma Mia. Haha, det var kul när Pierce Brosnan sjöng. Jag grät lite då.

Efter bion gjorde vi ännu fler julkort och jag stod ensam på vardagsrumsgolvet och dansade samba, hiphop, jazz, locking, ragga och fuldans. (notera att det var egna versioner av danserna, jag kan inte dansa annars)

Såg en läskig u-båts-film i natt och tänkte på hur det skulle vara om det fanns radioaktiv strålning i luften. Och plötsligt var det söndag. 

fredag

Studiedag.

Idag var mamma och jag på banken för att fixa något med studiebidraget. Jag pratade om ärftliga sjukdomar och tarmproblem, mamma tyckte att jag skulle vara tyst och ta av mig mössan.
När vi stod vid kassan så fick mamma fixa allt för jag förstod ingenting och hade ett hårstrå i ögat. Det är svårt att vara vuxen.

För övrigt så är mamma kung gällande sifferminne, i alla fall i vår familj. Hon kommer ihåg folks födelsedagar, telefonnummer, koder och tider. Vi andra fattar ingenting. Pappa måste tänka efter för att komma ihåg hur gamla vi barn är, jag också visserligen.

- Hur gammal är du?
- Ööööh...
- Hrmh, minns du inte?
- Jo vänta. Sjutton, nej arton!
- Är du arton år?
- Nee... Jo, arton år är jag. Absolut.
-...Okej.

Så blir det nästan varje gång någon frågar, speciellt om jag är lite stressad. Men om någon frågar vilka år Gustav Vasa levde eller när första världskriget startade, då kan jag.


//Pasta

saco-mässa

Den där mässan var ganska trevlig, vi fick heliumballonger att roa oss med på hemresan.

Vid toaletterna fanns det en vägg som var täckt av växter, awesomeness.

Mycket folk var det, mycket folk att titta på. Jag såg säkert fem stycken från min gamla högstadieskola, vi glodde dumt på varandra. Sociala människors klubb.
Tydligen var en gammal klasskompis där också, hon sökte efter mig men vi fann inte varandra. Det var synd, vi har ju inte setts på två år. Oh shhit i balleboo vad längesedan vi slutade högstadiet! Det känns som igår.
Tänk då hur det kommer att kännas om tio år när jag gift mig med den där charmiga killen med genomträngande ögon och flyttat till Nuuk för att forska om de smältande iserna. Jag kommer få sådan ångest över att inte vara ett nervvrak till tonåring med mindervärdskomplex längre.
Ööh i alla fall. Saco-mässan var trevlig, men maten äcklig och självklart spillde jag dressing över min vita tröja.

Tjo!


En gång i idrottssalen när Helan och jag klättrade på läktaren. (Bilden har inget med texten att göra. Eller jo kanske som en motsättning till texten. Tänk såhär, jag skrev om mindervärdskomplex, men på bilden ser jag snarare maktgalen och egenkär ut. I bakgrunden hejar Helan på för fullt.)

//Pasta

ja, en bild

 

Det var egentligen menat att den här bloggen skulle bli en fotoblogg. Heh. Nej så blev det inte. Jag är för lat för sådant.
Här är i alla fall en bild där jag blir skiträdd för min egen spegelbild. Vem kan klandra mig för det?

I morgon är det någon mässa någonstans utanför Stockholm som handlar om något. Jag vet att jag ska åka dit med en buss som avgår 07.50, eller kanske 08.00. Det märks.

vad händer?

Såhär tänkte jag: "Var nyttig, mosa inte i dig glass, ät en banan som du hatar. JA!"

Men nu, det är som att min magsäck fortsätter ner i fötterna och ut på gatan, svänger åt vänster vid Konsum och slutligen breder ut sig över en lekpark. Jag kan inte bli mätt. Hur mycket plats finns det där inne egentligen?

Kanske är det lika bra att ge upp och låta tjockispojken i mig komma ut.

//Pasta

Hahaha

Jag upptäckte alldeles nyss att bloggkoll bytt namn till blogglovin. Hahahahaha. Tönt.

idag var en väldigt intressant dag. jag känner för att skriva ner allt viktigt jag tänkt på. yeah!

Kroppkakor är så äckligt. Att dessutom hälla rinnande fett över.... Blä!

Mitt Batman-påslakan är skitsnyggt men jag är rädd att det bleknar när jag tvättar det. Materialet känns skört.

En läxa ska nog vara klar till i morgon.

Jag är rädd för att prata i telefon och känner mig som värsta tuffa och modiga bruden när jag väl vågar. Det är inte coolt egentligen. Alla kan hålla i en telefon och prata. Suck.

Det blev aldrig dag, himlen var mörk tills den blev mörkare.

Om natten ska man sova, inte studera månen och rita tjocka nakna tanter som sitter kul så att deras fett veckar sig.

människan

En kvinna går fram till en hängare med barnkläder. Hon tittar intresserat på en sparkdräkt och lyfter till slut upp den för att lägga den i sin vagn. Hennes hand rör försiktigt över det mjuka tyget, ögonen tindrar av lycka över fyndet och hon tänker att nu kommer barnet där hemma bli så fint. 
En annan kvinna spanar in sitt byte, hur det passerar genom luften sammankopplat med en småfläskig kvinnas arm. 
"Usch vad ful hon är. Hennes barn är säkert lika fult, de är inte värda den där sparkdräkten. Det kan inte vara rättvist" 
Hon satsar och springer, hoppar över korgarna med herrsockar och landar smidig som en katt. Försiktigt smyger hon sig fram genom hängena med hello kitty-morgonrockar och griper med sina rödmålade naglar runt den sparkdräkt som den första kvinnan håller i.
"Hallå, den där hade ju jag" säger den första kvinnan förvirrat.
"Oj förlåt, jag trodde inte att du skulle ha den" 
En tyst kamp startar, kvinnorna sliter fram och tillbaka i den stackars sparkdräkten som tidigare inte var mycket mer för världen än en tygbit.
Den andra kvinnan slappnar av, har hon gett upp? Nej, när den första kvinnan tror att slagsmålet är över rycker den andra kvinnan åt sig sparkdräkten och försvinner in bakom några lådor fyllda till bredden med halsdukar.
Kvar står den första kvinnan, chockad över vad som just skett.

I dag var jag på Ge-kås, det var en surrealistisk känsla.

lista i natten

Det är natt i Nrrkpng. Snart ska Helan och jag äta popcorn och se på Beetlejuice. Kakan sover invirad som en fjärilslarv i puppa i Helans täcke. En lista om natten slår aldrig fel.

Personligt:
1. Hur lång är du? -
En meter och någonstans mellan 64 och 67 centimeter
2. Vad vill du bli när du bli stor? -  Jag är redan stor trots det där krumelurpillret en skum typ med orangea flätor gav mig på Sergels torg förra hösten. Nu är jag student, sen vill jag bli något roligt.
.3. Vad pluggar du? - Färgkladd och lerklumpar. Bild och form alltså.
4. Har du långt hår? - Förbi axlarna och ner någonstans i den mörka avgrunden.
5. Vilken hårfärg har du? - lysblond
6. Sminkar du dig? - Ja, ibland vill jag att mina ögon ska synas någonstans där innifrån.

Familjen:
1. Bor dina föräldrar ihop? -
Typ.
2. Vem är bäst, mamma eller pappa? - Hej dilemma!
3. Hur många syskon har du? - Två bastarder och en hybrid
4. Vad är det senaste du sa till din mamma? - Jajagvetattjagskulleringamenråkadeliksomglömmasorry
5. Vilken mat lagade din pappa senast? - Älgstek , sådan som växer i munnen när man tuggar. Det är coolt.
6. Hur många ställen har du bott på? - Ett rött hus på landet, vi har ladugård full av katter och skräp
7. Vem i din familj stör du dig mest på? - Lillebror när han är arrogant och allmänt bajsig
8. Vilken familjemedlem är snällast? - Mamma, hon är för snäll för sitt bästa. (men gillar att snacka skit om folk mähähähähä)
9. När hittade du senast på något tillsammans med ett syskon? - I morgon ska lillebror, syster, R och jag åka till västergötland. Äventyr!
10. Hur gammal är din mamma? - 51 gyllene år.

Kompisar:
1. När var du senast med nån kompis? -
Är det nu. Helan gör läxa och Kakan sover
2. Hos vem sov du över senast? - Sover över hos Helan nu. Eller vi sover ju inte, men det är natt!
3. Har du kysst nån kompis? - Nope
4. Har du varit tillsammans med nån du är kompis med nu? - Nepps
5. Vem har du varit kompis med längst? - Öööh, sådant håller jag inte reda på.
6. Vem känner dig bäst? - Jag?
7. Längsta tid du varit osams med en kompis? - Några dagar och för alltid (eller inte osams, jag är inte alltför långsint. snarare inte kompisar längre)

Kläder:
1. Vad har du på dig idag? -
Superman-pyjamas, sockar. Ja, och underkläder. Ska jag beskriva dem?
2. Har du bytt om idag? - Från vardagskläder, jupp.
3. Vad använder du för skor? - Converse och liknande gympaskor
4. Har du gett bort kläder nån gång? - Mmmyrorna. frälsis och kusiner.
5. Har du ångrat ett klädköp nån gång? - Ja efter en vecka, slår aldrig fel
6. Har du ljugit om din klädstorlek någon gång? - Jo, jag är en tjockispojke i smyg som har storlek xxxxxxxxxl

Vågar du:
1. Skrika åt dina föräldrar? -
Inte ofta, jag är inte en såndär arg sak. Smäller jag igen en dörr hårt så får jag dåligt samvete för att dörren kanske fick ont... (ärligt alltså).
2. Klä dig annorlunda? - I fear nothing
3. Vara dig själv? - Ja, förutom på fotbollsträningarna, då blir jag onormalt stilla och mister talförmågan. Sorgligt och tråkigt.
4. Visa dig i bikini/badbyxor? - Trivs inte med det, men jag älskar att bada så whateheck
5. Pierca dig? - Jarå, men nej tack.
6. Dig på utmaningar? - Det beror på vad det är ju! Jag kanske inte vågar slåss med en krokodil om någon utmanar mig, men jag skulle våga peta i näsan offentligt.
7. Ha sex på offentlig plats? - Ingen aning, Kerstin.
8. Vara omogen? - Ja, vågar gör jag, men det är omoget... Barnslig är jag dock jämt.
9. Äta småkryp? - Myra kanske, men inte skalbagge.

Random:
1. Vet du vem fato är? -
En tjockispojke kanske.
2. När tuggade du tuggummi senast? - torsdag
3. När var du på semester senast? - Somras, Italien. Prego.
4. Vilken färg är det på din tandborste? - Grönt med lila blommönster. Designborste är den enda borsten för mig!
5. Är ditt hår tråkigt? - Det är blont och hänger där. Vad tror du?! Jag vill ha Pocahontas-hår eller alvhår.
6. Vad har du för påslakan just nu? - Beige och tråk.
7. När såg någon dig naken senast? - Jag hatar att visa mig naken för folk, omklädningsrum efter match i somras kanske.
8. Hur ofta duschar du? - Varannan dag, är jag ledig kan det dröja längre. Länge.
9. När ska du gå och lägga dig? -
När mina ögonlock faller ihop, jag pratar sluddrigt och osammanhängande och skrattar konstigt.

schizotypal

Many believe that schizotypal personality disorder represents mild schizophrenia. The disorder is characterized by odd forms of thinking and perceiving, and individuals with this disorder often seek isolation from others. They sometimes believe to have extra sensory ability or that unrelated events relate to them in some important way. They generally engage in eccentric behavior and have difficulty concentrating for long periods of time. Their speech is often over elaborate and difficult to follow.

I miamedknuff.blogg.se fanns det en länk till ett test. Jag gjorde testen och hittade "min diagnos". Yay!
Pappa har alltid sagt att om jag skulle utveckla en psykisk sjukdom så skulle det vara schizofreni. Det verkar stämma.


http://www.4degreez.com/misc/personality_disorder_test.mv

ring ring ring ring

Idag när jag gick av tåget så kände jag för att äta en banan som låg i min väska. Precis när jag plockat upp bananen så började låten banana-phone spela på min ipod*. 

Så spännande var den här dagen.


* vad fan gör banana-phone på min ipod?!

vad?

Vad hände idag egentligen?
Allt kändes så konstigt och deprimerande, ändå så kunde jag inte sluta sjunga och  prata om igelkottar under bilden. Classmates skällde på mig vilket fick munnen att pladdra om ännu fler intelligensbefriade ämnen. Det rann ur käften.
Vi målade modell i olja idag i alla fall. Ja en naken människa. Det verkar som att många människor utanför konstvärlden som jag berättat det för inte vet att kroki finns till. 
"Är hon naken på riktigt?!" frågar de äcklat.
Då skrattar jag gott och säger:
Jajemensan.
Sen äter vi bullar och skålar i te.
Jo just det, bilden idag. Det var ganska kul. Att kleta med färg är alltid befriande. 
Allas bilder blev sådär härligt olika och personliga. 
Lindurs modell ville jag ha kuddkrig med. Allt i den bilden såg så färgglatt och fluffigt ut. Jojos kändes som att modellen var i sjukhusmiljö, Sofias i en djungel och min ensam i ett kallt rum.
Mina bilder blir alltid kallt gröna och blå, det ser inte alls hemtrevligt ut. 
Kanske är jag en deprimerad jävel inuti som bara uttrycker sig i konsten.
Nääääää! Vi dissar den teorin. Men det är ändå konstigt att det alltid blir blåa nyanser när jag bestämt mig för att måla i orange och rött. Hur stämmer det ihop egentligen?

När bilden var slut låg mörkret över staden. Helan, Kakan och jag gick på stan och var nippriga. Skrattade åt konstiga saker och fick panik av bilarna. 
Månen och ljusen i fönstren var fina så det blev vi jättelyckliga över och var tvungna att betrakta ett tag. Sen köpte vi tröjor och jag tog på en äcklig klänning.

Slut.

I am beautiful


När det här var med på Robins så fick jag andnöd och for runt i soffan. Det är så fint och roligt och alldeles underbart. Jag vill krama honom och säga att det är okej.

sås

Åh, jag glömde nämna det förut. Jag åt världens godaste sås inatt!
När jag kom hem efter lagfesten så var magen tom och lite arg, den ville ha mat. 
Det fanns ris och kyckling i kylskåpet men jag sa till mamma som plockade fram* det att inte bry sig om såsen.
Hon stirrade då på mig och sa:
"Du är dum om du inte tar såsen"
"Okej, jag tar väl såsen då" svarade jag.
Tack mamma, det var den godaste sås jag någonsin smakat. Visserligen har jag ätit samma sorts sås förut, men den här gången hade pappa verkligen lyckats.

Sås to the people!

* jag vet inte varför hon plockade fram maten åt mig, hon är inte min slav. vanligtvis plockar jag fram sådant själv, men hon kanske hade lust att serva mig. mer så.

fars dag

Pappa fick traditionellt nog en slips. En slips som jag lånade av honom för en månad sedan.

igår och lite annat

Igår var det fest, med fotbollslaget. Det var trevligt. Jag pratade om fiske med ööh någon.
Sen dansade vi alla galet.
Alla kände varandra, alla utom jag. Det är coolt att vara utanför...
De bor i staden och träffas både här och där och på scouterna. Men här bland åkrarna och granarna träffar man mest på rådjur. Läskiga rådjur med anklagande blick.
Det här har jag berättat tusen gånger men nu berättar jag det igen. 
Som barn var jag skräckslagen för rådjuren under min säng. De låg där och väntade tills att jag skulle sova, sen smög de fram och stirrade på mig. 
Det har något att göra med samvete. Pappa jagade ofta rådjur och kom hemsläpandes med dessa fina, fästingkryllande varelser. 
Hört talas om rådjurögon? De som får vem som helst att må lite dåligt och vilja hjälpa den med sådan blick. 
Jag råkade ut för dem flera gånger om och fick för mig att rådjuren ville hämnas. Det var mitt fel att de blev skjutna av pappa, för jag stoppade honom inte.
Så varje natt hörde jag deras tunga andning under sängen och såg fästingarna klänga på mitt täcke. 
Därför smög jag över till min storebrors rum och viskade ljust.
"Feeeelix, jag är rädd"
Då blev han skiträdd, för jag var liten, hade långt ljust hår hår och var så blek att huden skiftade i blått.
Vänta här nu, hur kom jag hit? Skulle jag inte skriva om festen?
Aja, det var kul blablabla alkohol blablabla kissa blablabla dans.

Hejsan //Pasta

---

Va, när blev klockan kvart över ett?!

Sängen kallar.

"Paaaaasta, Paaaaaasta. Kom hit och sooooooov!"

en sömnig dag

Den enda lektionen vi hade idag, skippade jag. Halsen sved och benen kunde inte röra sig. Träningen var hård igår, kanske mest för att jag inte tränat på länge. Det var skönt efteråt, nu känns det som att alla mina benmuskler och rövmuskler består av skavande knivar. Bra.
Förhoppningsvis utvecklas inte halsontet till något dåligt, för då lär jag vara sjuk hela nästa vecka. Luftrören är inte bra de. 
En helt normal människa* har fina, rosa luftrör som drar in frisk luft med lätta andetag. 
Mina luftrör är gjorda i rostig plåt som kalkar igen då och då. Det finns inte ens någon diagnos, det bara är så. Överkänsligt.
Men det finns de som har det värre. Punkt!
Nu knorrade mitt revben, det betyder att magen vill ha mat.

Öjöken
* som har normala luftrör alltså. en helt normal människa finns ju faktiskt inte

//Pasta

ego-quiz

vad vet do?
1) Vilken är mitt favoritdjur
häst
drake
katt
havsörn
Powered By: QUIZYOURFRIENDS.com

veckans middagsgäst

Att icke förglömma, veckans middagsgäst!
Jag kanske ska förklara det eftersom den här bloggen är ny.
Varje vecka väljer jag ut en middagsgäst som jag skulle vilja äta middag med. Den ska ha något att göra med vad som skett under veckan, eller med min känsla för dagen. Först ut i den här bloggen är:

John Travolta!

Motivering: Efter att ha sett Hairspray i helgen kunde jag inte släppa tanken på honom. Han är så fin som tjock kvinna. Dessutom hittade jag finfina bilder på google.



Skål och välkommen. Jag bjuder på lasagne.

dear mr president

Inatt är det valvaka i USA, tänk att vi bryr oss lika mycket som när det är val i Sverige. Om inte mer?
Ja, USA är en supermakt och så vidare. Men vilken hysteri.
"Va, skulle du rösta på McCain?!", "Obama skulle jag lätt rösta på, fast jag vet inte vad han står för".
Det finns tre valvakor att välja mellan, härligt med utbud.
Visst att USA påverkar Sverige, men sitta uppe hela natten? Nej tack.
Jag låtsas inte bry mig om politiken, men fan om inte Obama vinner. Jag kan självklart inget om hans åsikter, mer än att han är demokrat. Men Sara Pahlin ett pucko, det står i tidningen.
Se vad jag kan tycka.

Vad jag menar är; Varför kräker folk ut sina åsikter om amerikas val när det inte hjälper ett jota? Vi har inte rösträtt där. Duh.

Uhu?

Följ min blogg med bloggkoll

the best damn thing

Nej, jag är definitivt inte bra på det där med att sköta skönhetssömnen.
Satt framför datorn till klockan ett inatt och gjorde ingenting mer än att undvika det faktum att jag var tvungen att skriva nutida konst-arbete. Jag gör det sen...i sängen. Men oj, jag lade mig visst ner för att vila och kolla nu är klockan halv sex på morgonen och jag måste åka till skolan, bajs.
Dessutom glömde jag bort Kobra igår trots att jag tänkte på det hela eftermiddagen. Halv tio var min hjärna mos.

Tur att vi har lång rast.


harry potter-yeah

Det här är min favoritvideo alla dagar. 

igår var idag imorgon och det är svårt att vara ledsen och trött

Ja det är en sådan fas, där huvudet snurrar utan anledning och nätterna blir alltför långtråkiga. 
Igår kunde jag inte sova för kudden var gjord av betong, rören i väggen pep som ett gammalt tåg och klockans visare bankade runt urtavlan.
Det blir så någon gång om året, jag tänker på dåliga tankar och dagarna far förbi som suddiga skuggor. Det som en gång var kul och spännande känns ganska meningslöst. Samtidigt drar den där jäveln Positiva Pasta i mig hela tiden. Negativa Pasta säger sluta! Men inte hjälper det. Positiva Pasta finns där hela tiden och stör, hon vill hoppa i en lövhög, äta kladdkaka och rita serier. 
Det är inte alltid kul att vara optimist, för ibland när den negativa sidan vill göra sig hörd kommer den positiva och tar plats. "Skit i det! Ta det med en klackspark! Sura kan du göra sedan!" Ständiga utropstecken.
Men det behövs ju lite tjurskallighet för att fungera piper jag från ett hörn. Positiva Pasta lyssnar inte, hon har redan sprungit iväg för att dansa till en töntig låt på radion.

//Pasta- som idag helst vill vara lite nere, men som hela tiden blir glad för att choklad är gott och för att Kobra sänds på tv ikväll.

äventyret i skogen del två

Mamma var glad och berättade om sin dag, sedan berättade jag om hur det varit hos Helan och om filmen vi sett på bio. 
Det snöade allt kraftigare, mamma jämrade sig över väglaget och körde überlångsamt. Jag var fortfarande lycklig över snön och tyckte det kändes som att vi var med i Star wars och åkte med ett jättehäftigt rymdskepp genom vintergatan.
Efter en halvtimmes bilfärd var vi framme vid korsningen nära kyrkan (i skogen där jag bor). 
Mamma sa att backen upp från korsningen var för brant så hon åkte bort till kyrkan, vände och tog sedan sats mot backen.
När vi kom tillbaka till korsningen stod tre bilar halvvägs uppför backen och en bil låg i diket. Adrenalinet pumpade i takt till någon halvtaskig poplåt som spelades på radion. Var någon skadad? Var bilen mosig?
Nej (tyvärr höll jag på att skriva) tack och lov var alla helskinnade, men bilen satt fast i snön. (Min sadistiska sida fick inte leva ut den kvällen heller).
Mamma sa att nu var vägen blockerad flera timmar framöver så vi bestämde oss för att gå hem istället.
Jag drog på mig ett par strumpbyxor under mjukisbrallorna, drog mössan över öronen och klev ut på den isiga parkeringen vid kyrkan. Nu var vi äkta äventyrare och det gällde att vara rätt klädd.
Dagen till ära hade mamma handlat mat så jag bar två plastpåsar och mamma en papperskasse full med köttfärs, bröd och annat ätbart.
Så började vandringen.
Vi traskade förbi olycksplatsen upp mot det pyttelilla samhället som kallas Svängen här i skogen. Än så länge hade vi god sikt i gatlyktans sken. Men backen upp mot kvarnen var mörk och dyster. Därför sjöng jag en sång från Alice i Underlandet som Helan annars alltid trallar på. "Vi målar vår ros i rött, vi målar vår ros i rött". Om och om igen. Det gick inte att sluta.
Konstigt nog verkade mamma inte arg över min evighetssång, kanske hörde hon inget. Förutom snön så blåste det kraftigt också.
Vi gick nu i konstant kolmörker utan reflexer och de få bilar som körde förbi var inte på säker mark. En stor del av promenaden tog vi därför på åkrar och i diket. 
När vi nådde Kulla (en samling med hus) sa mamma "Konstigt att papperskassen hållit så länge, handtagen borde lossna snart". Två sekunder efter att hon sagt det föll kassen i marken. Vi asgarvade och mamma lovade att inte utmana ödet något mer. Jag fick i uppdrag att bära kassen i famnen istället, det gick bra. Tills den började falla sönder. Snön blötte upp pappret och matvarorna framträdde mer och mer. Till slut bar jag varorna i ett krampaktigt grepp och något brunt som en gång varit en Ica-kasse.
Ytterligare en bil hade kört i diket vid Kulladal, precis i den farliga kurvan där alla av någon anledning alltid kör för fort. 
Här lyste några gatlyktor vilket gjorde att vägen längre bort så skitläskig ut. Men då såg jag det, elljusspåret! 
Vi halkade ner för trappan från vägen och tryckte in en grön stor knapp. Snart stod spåret och fårhagen i ljusan sken.
Sista biten hem var mysig. Granarna i spåret var bulliga av all snö och lyktorna färgade snöflingorna gula. Flertalet tomtar gjorde oss sällskap (var är de när inte snön är framme? jag fantiserar aldrig om att träffa tomtar på sommaren. jäkla traditionsfast)
Tjugo minuters promenad till och vi var hemma i värmen, darriga och kalla. Armarna var så stela och svaga att jag inte ens orkade lyfta en clementin. Men det kändes bra och lite häftigt, det här händer aldrig en stadsbo. 

Snipp snapp snut, så var sagan slut.


äventyret i skogen

(det här inlägget är redan publicerat i min gamla blogg, men jag tar det ändå för jag gillar det)

Okej, låt mig ta det från början.

Efter att ha spenderat en natt hos Helan (ok det där lät fel) vandrade jag genom Norrköping mot tågstationen. 
Vassa regndroppar högg i kinderna och det plaskade under mina söndertrampade skor. 
Mellan hustaken skiftade den dova himlen i grått och rosa. 
Människorna i staden gömde sig under paraplyn och luvor. De svepte förbi som mörka skuggor och lämnade en känsla av vardagshumör efter sig.
Efter att ha passerat Saltängsbron var jag framme vid stationen. Tåget stod redan vid perrongen och kupéerna fylldes snabbt.
Jag trängde mig förbi en lång herre i hatt och slog mig sedan ner bredvid en äldre kvinna med mörkrosa läppstift och hängande mungipor.
En trött röst rapporterade genom en högtalare att dörrarna skulle stängas, ett välbekant brummande ljöd under golvet och snart var tåget i rörelse.
En bok fick mina tankar att lämna omvärlden och resan gick snabbt. Plötsligt rapporterade den trötta rösten att ändstationen var nådd. 
Människoskuggorna klev av tåget och försvann ut i mörkret. 
Det snöade. Stora snöflingor virvlade runt stampande fötter.
En sedan länge glömd lycka spred sig från magen och jag log och andades häftigt i den kalla vinterluften. Lyckan var densamma som jag liksom många andra barn känt någon gång när snön lekande lätt täcker landskapet med ett vitt täcke. 
Jag fångade flingor med händerna och skrattade fjolligt. 
Vid stationshuset stod en välbekant bil. Jag hoppade in och hälsade på mamma...

fortsättning följer 

tja

 Okej, jag ska ta det kort. En ny blogg. Mitt gamla dravel finns på vritra.blogg.se. Sluttjatat.


RSS 2.0