Ehurm...

Äh vafasen läs om du vill. Jag vill ha ny luft under vingarna i alla fall. 

obst.blogg.se


Obst betyder frukt på tyska. Nu vet du det. Ya!

jaha nehe joho!

Idag mår jag som en påse skit i regnväder.
Har gått runt på pappas jobb med papperstussar i näsan hela förmiddagen. Det är lugnt, hans medarbetare vet redan att jag är lite speciell. I alla fall så vägrar min näsa att sluta rinna, antagligen måste jag plugga igen den med vinkorkar eller något annat som är stort nog för mina näsborrar.

Dåliga näsborrar medför noll fungerande smaklökar.
Igår åt jag grillat kött med bearnaisesås. Blö. Det smakade mest slem och uppblött papper med en touch av sockerlag.

Nog om förkylningar.

love me hate me can´t you see what i see

Idag är det den 20:onde. En mycket speciell dag. Cher fyller nämligen år!










Jag också.

yabbadabba

Det enda händelserika idag var när pappa och jag stod framför spegeln i badrummet och testade mammas glasögon.

yb: Ser jag smart ut nu?
papi: Nej.
yb: Nu då?
papi: Nej.
yb: Men nuuu då?
papi: Det är ingen idé att du försöker.
yb: Mäh!

För övrigt måste jag omforma min studentmössa. Den är rund, det är definitivt inte mitt huvud. Hatt- och mössångest är inte vanligt. Men är man ett big head som dessutom är format a la alien så kan det uppstå vissa problem.
Jag kan ju låtsas att det får plats många intelligenta tankar där inne, men egentligen är det nog mest fyllt med stoppning från dockor och träflis.
Oooh snart är det bal. Som det ser ut nu tvingas jag nog gå iklädd sopsäck.


nej, det händer bara puckon på tv

Jag satt i godan ro på toaletten och hade just spolat (fråga mig inte varför jag satt kvar på toaletten och spolade, det råkade bara bli så. tack och lov!). 
Plötsligt hördes ett ljudligt *KASCHLOUMP*.
"Va, bajsade jag just utan att känna det?" tänkte jag och blängde oförstående på min mage.
Sekundvisaren tickade. Det gick långsamt upp för mig och jag kände hur fasan spreds genom kroppen och ut ansiktet som förvreds i en förskräckt min. Mobilen!
Passande nog skrek jag "bajs" och kastade mig upp från toastolen. Mycket riktigt, där i låg den lille gynnaren, lycklig över ett dopp. Utan att fundera körde jag ner handen i toaletten och fick tag i mobilen just innan den fortsatte ner i rören. 
Efter att ha hoppat upp och ner av chock några gånger stängde jag av telefonen och slängde en bunt med pappershanddukar på den. Sedan sprang jag ut i trapphallen där L och H stod och väntade. Skrattande och flåsande sjönk jag ihop i en hög på golvet och slog med nävarna på de hårda stenplattorna. Det tog flera minuter innan jag ens kunde förklara vad som hänt.
Med darriga händer plockade jag sedan isär mobilen och torkade minsta vrå ren från (återigen TACK och LOV att jag spolade innan) toalettvatten. Hemma hos Helén lånade jag en fön (sjöng "En Evighet") och några timmar senare fungerade allt som det skulle igen.

Det var tur, annars hade mamma och pappa blivit galna då en konstig och skyhög telefonräkning dök upp alldeles nyligen. Dags att byta operatör? Dags att återgå till snöre och plåtburkar? Det är billigare i alla fall.


till ända

Det har gått som smort och det har halkat i uppförsbackarna, kroppen är full av blåmärken och huden prickig efter för mycket fetsmink. Svetten har runnit och rösten har brustit. Publiken har suckat trött eller älskat minsta rörelse på scenen.
Det har varit slitigt och det har varit underbart.
Jag kommer sakna att ha värk i hela kroppen, sakna lukten av för många varma människor på en för liten plats, sakna att glömma tid och rum instängd i en sal utan fönster och jag kommer sakna känslan av att vilja stiga upp varje morgon.

Hej då musikalen. Nu fokuserar vi på studenten och allt tjat om att springa ut i vuxenlivet.

RSS 2.0