yellowbastard

Sen dansade vi alla galet.

Alla kände varandra, alla utom jag. Det är coolt att vara utanför...

De bor i staden och träffas både här och där och på scouterna. Men här bland åkrarna och granarna träffar man mest på rådjur. Läskiga rådjur med anklagande blick.

Det här har jag berättat tusen gånger men nu berättar jag det igen. 

Som barn var jag skräckslagen för rådjuren under min säng. De låg där och väntade tills att jag skulle sova, sen smög de fram och stirrade på mig. 

Det har något att göra med samvete. Pappa jagade ofta rådjur och kom hemsläpandes med dessa fina, fästingkryllande varelser. 

Hört talas om rådjurögon? De som får vem som helst att må lite dåligt och vilja hjälpa den med sådan blick. 

Jag råkade ut för dem flera gånger om och fick för mig att rådjuren ville hämnas. Det var mitt fel att de blev skjutna av pappa, för jag stoppade honom inte.

Så varje natt hörde jag deras tunga andning under sängen och såg fästingarna klänga på mitt täcke. 

Därför smög jag över till min storebrors rum och viskade ljust.

"Feeeelix, jag är rädd"

Då blev han skiträdd, för jag var liten, hade långt ljust hår hår och var så blek att huden skiftade i blått.

Vänta här nu, hur kom jag hit? Skulle jag inte skriva om festen?

Aja, det var kul blablabla alkohol blablabla kissa blablabla dans.

Hejsan //Pasta