Nyår på sveriges framsida
På resa längs Vätterns strand. Gräver efter något ätbart i en twistpåse, det är mörkt och svårt. Nyss tuggade jag på något som smakade torr fluga, förhoppningsvis var det en cocoschoklad. God tur och ha ett snajsigt nytt år, om några timmar anländer jag till boråstrakten. Västergötland, nu invaderar östgötarna. "Woho"
ny design wöwöwö
En ny header. Diamond standard...*host*.
Korten ska se gamla ut men mina photo shop-skillz är inte så utvecklade. Det är jultema, vilket går att se på frosten, julgranen och den halshuggna pepparkakan. Yes.
Nemi I Nemi II
Nemi den första
Nemi den andra.
Systrami och R fick en katt den 16:onde. Nenenene nu blev det helt fel. Katten är två år gammal och tillhör moi (Tänk att den pluttkatten är två år gammal, snacka om inavel. Men jag tycker om henne ändå. Japp)
Systrami och R fick en bebis som heter Nemi. Det är konstigt och fint och passar alldeles utmärkt till vårt konstiga efternamn.
Än så länge sover hon mest hela tiden (Nemi-bebis, inte katten), men om några månader blir det nog åka av.
Jag har hållit i henne, det var läskigt as shit, och vackert.
Tänk att behöva ta hand om en sådan bräcklig lite människa utan att trasa sönder allt.
I alla fall, pluttbebis och pluttkatt, passar fint.
socker
Ett dis har sänkt sig över rummet, en kvalmig doft av magsyra svävar framför mitt ansikte. Jag har nyss vaknat upp och blinkar mot det starka solljus som letar sig in mellan gardin och fönsterkarm. Det smakar illa i munnen. En välbekant smak, men vart kommer den ifrån?
Runt mina bara fötter trängs papper från chokladkakor och mentos.
Jag nyper mig i magen och rapar med eftertryck. Fan, inte igen.
Så känns det varje gång jag ätit något sockerbaserat, från det att jag rivit upp omslagspappret minns jag bara ett suddigt töcken av smak och illamående.
Varför ens äta det om jag ändå inte kommer ihåg hur det smakar?
Efteråt vaknar jag alltid upp med sockerbaksmälla och undrar vad som hänt.
Jag förnekar ett sockerberoende.
gott till allt
Vi hade en diskussion nere i köket alldeles nyss. Flux och jag sa att senap är gott till allt, ungefär som remouladsås.
Pappa sa bestämt nej, senap kan omöjligen vara gott till allt. Ta till exempel clementin, hur väl kan det smaka med senap?
Pappas åsikt var fastnaglad i golvet. Självklart kunde jag inte vara sämre, så jag tog fram min kofot och drog upp naglet.
Det var dags att gå upp till kamp.
Djärvt greppade jag en clementin ur fruktskålen, jonglerade ett slag och skalade sedan hotfullt. Osäkerheten gnistrade till i pappas ögon, tänk om han hade fel!
Senapen slängdes fram på bordet, jag slog upp locket med muskulös hand och klämde ut en rejäl dos senap på clementinen.
Nu var det ord mot ord, clementin och senap, skulle det fungera?
Flux övergav mig i sista sekund; "Du är bara korkad om du äter det där".
Jag bet, tuggade, funderade och log sedan ett segervisst leende. Striden var avgjord.
jeeeuuuöl
och flaskan är öppnad. Nu skojar jag ju. Här dricks det inte, nej nej.
När jag vaknade i morse var det snö på marken! Så lyckat.
Det som är mindre lyckat är att vi antagligen äter julmiddag mitt under Kalle Anka. Gnööööslffgg.
Jag ska smita ifrån. Rör inte min Arne Weise-tid! (även om Arne inte är julvärd längre så kan vi ju låtsas det).
Som barn hade jag ett plastskelett från Liseberg, han hette Arne Weise. När vi var i fjällen-96 så gick han sönder. Jag sprang gråtandes till farmor och sa att Arne Weise var död. Farmor blev minst sagt chockad.
Jaja, barndomsminnen. Är det inte uuuuuunderbart? *host*
Nu väntar köttbullarna.
(förresten, kul grej. När jag loggade in på blogglöööövi för första gången idag så väntade 24 inlägg på att bli lästa. magical...)
the number is 23
"Men jag träffade dig i huvudet 13 gånger!!!!!!1"
Förklaring:
Tv-spel+storebror med smärre aggressionsproblem= The Hulk
I dag hade jag klackskor, det var obehagligt. Ungefär som med klänning. Det är så fint och jag blir låtsaskär i tusen fina klänningar och skor.
Sen när de väl sitter på mig så är det så fult och felplacerat att Arne Weise skulle sätta julglöggen i halsen om han såg mig (vad har Arne Weise med mina klädval att göra?).
I alla fall, jag hade klackskor OCH klänning, på IKEA. Mamma sa att det såg fint ut, förutom den knallorangea toppluvan jag hade på huvudet. Den passade tydligen inte till resten av kläderna.
Mamma köpte julklappar och jag lyckades fjäska till mig en grön nyårsklänning (vafan, vad ska jag med klänning till? det är obehagligt, fatta!).
Hemma bakade vi julgodis och bröderna hämtade gran i stora sagoskogen bortanför den gamla fårhagen. Lilbro sa att han minsann skulle klä granen i år och jag fick inte vara med. That pissed me off, så jag klampade och smällde lite i dörrar. Sen låste jag in mig på mitt rum och lyssnade på the knife på volym 37. Det var högt och jag slutade vara arg efter två minuter.
Jag suger på att vara arg, det går inte.
Stannade på rummet i en halvtimme mest för att hålla fast vid mina principer (vilka?).
När jag var utled på att låtsastjura gick jag ner till vardagsrummet och öppnade alla stängda luckor på julkalendern, tjo!
OOoooooOoooo förresten, min syster är nu officiellt en mamma. Och R är pappa. De har en liiiiiiten flicka som heter Nemi, som min katt. Det är väldigt passande. Båda är pyttesmå, squeeekiga och söta. Ja, jag brukar tycka att nyfödda barn är rätt så fula (missförstå mig rätt), men Nemibarnet är söt på riwktight.
Jag längtar tills det att hon blir så stor att storebror och jag kan lura i henne konstiga historier om ost, spöken och tjingotroll.
Angående rubriken till dagens inlägg så skrämde den dåliga filmen skiten ur mig. Usch, hela rummet snurrade när jag skulle sova och allt blev 23. Idag är det den 23:e, aaaaaah!
Gonatt.
korv
Igår var det en man som rappade om korv i radio. Mesa like it.
En sak som jag funderat på ett tag är tarmar. Att se hur tarmen rör sig inuti är otroligt vackert, som en långsam mjuk pussmun.
Vi pratade om det på lunchen idag och jag kom underfund med att jag vill ha en tv som visar en tarm i rörelse. Ni vet, istället för en mysig brasa, resan genom tarmsystemet (minus bajs då).
En sak som jag funderat på ett tag är tarmar. Att se hur tarmen rör sig inuti är otroligt vackert, som en långsam mjuk pussmun.
Vi pratade om det på lunchen idag och jag kom underfund med att jag vill ha en tv som visar en tarm i rörelse. Ni vet, istället för en mysig brasa, resan genom tarmsystemet (minus bajs då).
iiiiiiiih
Idag fick vi lära oss fler låtar till musikalen. Det gick helt ok och var mysigt, lite studsigt och hoppigt.
En låt hade väldigt ljusa toner men det gick precis. Yes gött mos tänkte jag och dansade en stilla dans.
"Då höjer vi"
Whatthefoooook?
Vi hade bara övat på den där låten lågt för att komma igång.
Jag behöver inte nämna hur min röst lät.
freak
Ett tyst skrik undflydde mina läppar då jag startade internet.
snurr
Sängen var stor och mjuk, jag sjönk allt djupare och andades långsamt ut. Äntligen fick jag tid att sova. Lätta drömmar pustade fram bland dåsiga tankar.
Då väcktes jag av att någon slog mig på armen.
"Nu kommer du inte längre" sa en mörk röst.
Jag kände irritationen växa, låt mig sova. Mina ihoptorkade läppar drogs sakta isär för att kunna utdela svordomar, samtidigt öppnades ögonen. Runt omkring mig stod blå stolar och uppe i luften svävade ett mansansikte.
Då förstod jag.
Det fanns ingen härlig säng och jag skulle inte få sova ut. Tåget hade stannat och det var dags att gå av.
sover stående på en fot
Mina ögon blöder av trötthet. Halv två inatt blev jag klar med den där abort-skrivningen.
Sov vissa stunder lutad över tangentbordet, slog mig i ansiktet för att inte somna och drack mängder av te för att bli pigg och kissnödig.
Det gick inte bra. Min text suger rent ut sagt, men det skiter jag i nu. Huvudsaken är att jag kämpat.
Nej vänta här nu, det är efter fotbollsmatcher som det är huvudsak att jag kämpat. Fuck.
Det räcker inte med att jag sitter uppe halva natten, texten måste bli bra också.
Sov vissa stunder lutad över tangentbordet, slog mig i ansiktet för att inte somna och drack mängder av te för att bli pigg och kissnödig.
Det gick inte bra. Min text suger rent ut sagt, men det skiter jag i nu. Huvudsaken är att jag kämpat.
Nej vänta här nu, det är efter fotbollsmatcher som det är huvudsak att jag kämpat. Fuck.
Det räcker inte med att jag sitter uppe halva natten, texten måste bli bra också.
tingeling
När man sparar i Word så hörs alltid ett litet tingelingpling. Jag älskar det plinget (nästan lika mycket som jag älskar ljudet när man rensar papperskorgen på datorn). Det låter som när en liten glittrande älva skuttar till av förskräckelse då en daggdroppe faller ner alldeles bredvid hennes fötter.
Wahahahahahahah!
Nä men ärligt, det låter faktiskt så.
lagkänsla
På träningen idag gick det ganska dåligt, mina tankar var på annat håll.
Och vad handlade de om? Jo, hur jag skulle uppfostra mitt barn om jag hade ett.
Vad fan är det att fundera över på fotbollsträningen? Full fokus på spelet ska det vara!
Men nej, om lillan ska bli ett frispråkigt mattesnille eller en svår homofob, det är tydligen viktigare än fotbollen.
Snälla hjärnan, sköt dig.
wäää
Shit asså, det är bah natt asså.
Och här sitter jag och skriver om abort.
promenad
Genom skogen. Min mun rörde sig sådär apsnabbt att jag knappt hann reflektera över vad som kom ut. Pappa och jag diskuterade i alla fall hur det skulle vara att skära i folk och hur psoriasis ser ut.
Nu ska vi äta KÖTT!
//Pasta
sånt som förgyller dagar
En man gick förbi mig på gatan idag, han drog sin cykel bredvid sig.
På pakethållaren satt en ljusrosa trädgårdsflamingo fastsurrad.
ojojoj-ojojoj-oj oj-oj-oj
Sjörövarfabbe farfars far, är minsann en sjusärdeles karl. Kring alla hav han far och far, tjohej hadelittan lej.
Jag rycktes visst med ett tag där. Härlig låt.
Jo vad har hänt den senaste tiden då? I natt sov jag i the apartment som jag ska halvbo i (storbro helbor). Mitt rum är stort som Versailles spegelsal och kyliga vindar blåser över det isiga golvet, annars är det rätt så mysigt. Typ. Fina fönster i alla fall.
Men åter till sovandet; jag hade väntat mig diverse mardrömmar och hallucinationer då jag är en mycket neurotisk person, de uteblev!
Istället vaknade jag fem sex gånger under natten och tänkte: "fan jag har missat tåget!".
Bara en gång blev hjärnan knäpp då jag fick för mig att en riktigt fet kvinna med grishuvud och grå peruk stod vid sänggaveln och grymtade. Okedoke.
I morse vaknade jag panikslagen innan klockan ringde och tänkte; "Fan jag har missat tåget". Åt frukost som framkallade konstiga rapgaser, klädde mig och traskade på isväg ner till tågstationen. Väl på tåget var det dags för sovtid. Efter en stund vaknade jag och tänkte; "Fan, jag har missat tåget!"
//pasta
dag och natt
Det ser ut som att världen är redigt förkyld idag. Kall, snorig och tung.
Jag tänkte ta en promenad, men efter att ha stuckit ut näsan genom dörren både en och två gånger så ångrade jag mig. Världen ska inte få smitta ner mig med sin förkylning. Nono.
Drömmen inatt handlade om att jag och min extremt troende (?) mamma flyttade till ett gammalt fritidshus. Hon ville inreda det till delvis bostadshus, delvis församlingshem.
Alla möbler var av trä med bruna, orangea och gröna överdrag på kuddarna. Äkta 70-tal. De gulnade tapetväverna skrapade mot min hud var gång jag stötte emot dem.
Mamma hade stort mörkbrunt hår med trassliga lockar, hennes ögon var förstorade av flaskbottnar till glasögon och hon vägde många kilo fler än vanligt.
Just när mamma tillrett bruna bönor och fläsk och vi satt ner vid ett rangligt köksbord hörde jag en viskning från det öppna fönstret.
"Hallå, Pasta. Det är jaaaag"
"Vem är duuuu?" viskade jag tillbaka.
"Mattias, kommer du inte ihåg?"
"Nepp"
"Vi ska be bordsbön nu" mamma avbröt viskandet.
Efter någon slags fader vår och renslickad tallrik bad jag om att få gå från bordet. Mamma ställde sig i det sjabbiga köket för att diska.
Jag smög in i mitt rum och klättrade upp på mitt välstädade skrivbord för att se genom fönstret. Där stod Andreas, en kille som jag gick på fritids tillsammans med för flertalet år sedan.
"Du heter ju inte Mattias" sa jag.
"Gör jag inte?" Andreas såg fundersam ut.
"Nepp"
"Det stämmer" från en buske hördes en rosslig mansröst. " Du heter Andreas min pojk, vi har varit ute i skogen så länge att du glömt ditt namn". Ut ur busken klev Andreas pappa Jan. Han var nedsmutsad och blinkade nervöst med högerögat.
"Har ni varit ute på hajk?" frågade jag.
"Nej nej" Andreas skrattade. "Vi letade efter bilen, pappa kom inte ihåg vart han ställt den på parkeringsplatsen vid Ica".
"Men Ica ligger ju långt bort, jag ska hjälpa er" jag hoppade ut genom fönstret, och tillsammans gick vi på grusvägen som ledde till Ica Kvantum. Om vi hittade bilen, det vet ingen.
Snipp snapp snut, så var drömmen slut.
