Ehurm...

Äh vafasen läs om du vill. Jag vill ha ny luft under vingarna i alla fall. 

obst.blogg.se


Obst betyder frukt på tyska. Nu vet du det. Ya!

jaha nehe joho!

Idag mår jag som en påse skit i regnväder.
Har gått runt på pappas jobb med papperstussar i näsan hela förmiddagen. Det är lugnt, hans medarbetare vet redan att jag är lite speciell. I alla fall så vägrar min näsa att sluta rinna, antagligen måste jag plugga igen den med vinkorkar eller något annat som är stort nog för mina näsborrar.

Dåliga näsborrar medför noll fungerande smaklökar.
Igår åt jag grillat kött med bearnaisesås. Blö. Det smakade mest slem och uppblött papper med en touch av sockerlag.

Nog om förkylningar.

love me hate me can´t you see what i see

Idag är det den 20:onde. En mycket speciell dag. Cher fyller nämligen år!










Jag också.

yabbadabba

Det enda händelserika idag var när pappa och jag stod framför spegeln i badrummet och testade mammas glasögon.

yb: Ser jag smart ut nu?
papi: Nej.
yb: Nu då?
papi: Nej.
yb: Men nuuu då?
papi: Det är ingen idé att du försöker.
yb: Mäh!

För övrigt måste jag omforma min studentmössa. Den är rund, det är definitivt inte mitt huvud. Hatt- och mössångest är inte vanligt. Men är man ett big head som dessutom är format a la alien så kan det uppstå vissa problem.
Jag kan ju låtsas att det får plats många intelligenta tankar där inne, men egentligen är det nog mest fyllt med stoppning från dockor och träflis.
Oooh snart är det bal. Som det ser ut nu tvingas jag nog gå iklädd sopsäck.


nej, det händer bara puckon på tv

Jag satt i godan ro på toaletten och hade just spolat (fråga mig inte varför jag satt kvar på toaletten och spolade, det råkade bara bli så. tack och lov!). 
Plötsligt hördes ett ljudligt *KASCHLOUMP*.
"Va, bajsade jag just utan att känna det?" tänkte jag och blängde oförstående på min mage.
Sekundvisaren tickade. Det gick långsamt upp för mig och jag kände hur fasan spreds genom kroppen och ut ansiktet som förvreds i en förskräckt min. Mobilen!
Passande nog skrek jag "bajs" och kastade mig upp från toastolen. Mycket riktigt, där i låg den lille gynnaren, lycklig över ett dopp. Utan att fundera körde jag ner handen i toaletten och fick tag i mobilen just innan den fortsatte ner i rören. 
Efter att ha hoppat upp och ner av chock några gånger stängde jag av telefonen och slängde en bunt med pappershanddukar på den. Sedan sprang jag ut i trapphallen där L och H stod och väntade. Skrattande och flåsande sjönk jag ihop i en hög på golvet och slog med nävarna på de hårda stenplattorna. Det tog flera minuter innan jag ens kunde förklara vad som hänt.
Med darriga händer plockade jag sedan isär mobilen och torkade minsta vrå ren från (återigen TACK och LOV att jag spolade innan) toalettvatten. Hemma hos Helén lånade jag en fön (sjöng "En Evighet") och några timmar senare fungerade allt som det skulle igen.

Det var tur, annars hade mamma och pappa blivit galna då en konstig och skyhög telefonräkning dök upp alldeles nyligen. Dags att byta operatör? Dags att återgå till snöre och plåtburkar? Det är billigare i alla fall.


till ända

Det har gått som smort och det har halkat i uppförsbackarna, kroppen är full av blåmärken och huden prickig efter för mycket fetsmink. Svetten har runnit och rösten har brustit. Publiken har suckat trött eller älskat minsta rörelse på scenen.
Det har varit slitigt och det har varit underbart.
Jag kommer sakna att ha värk i hela kroppen, sakna lukten av för många varma människor på en för liten plats, sakna att glömma tid och rum instängd i en sal utan fönster och jag kommer sakna känslan av att vilja stiga upp varje morgon.

Hej då musikalen. Nu fokuserar vi på studenten och allt tjat om att springa ut i vuxenlivet.

Tjo!

Musikalen är i full gång. Det är svettigt och härligt. 
Så många duktiga. Jag vill nypa alla i kinderna och bjuda dem på saft. Oj, där förvandlades jag till en stolt mormor på två sekunder.
I morgon har vi två föreställningar och sedan fortsätter det till lördag. Tråkigt när allt tar schlutt. Försöker att inte tänka på det. Sådär, nu tänker jag inte på det.
Helén och jag är Frank och Bertil Knutsson i några scener. Gamla gubbar. Frank är den snuskiga och Bertil den arga. Bertil är gift med Märit som är en positiv och aktiv dam. Men det får man inte veta något om i musikalen för den handlar om Ludwig van Beethoven i ny tappning. Hur han går sin egen väg och rockar loss trots motgångar.
Se den om du har chansen. Ja! 
Säg efter mig; "Nu-ska-jag-nog-köpa-en-biljett-till-Ludwig-en-klassisk-rockmusikal-det-kommer-bli-skoj. Jag-pratar-med-robotröst."
Bra.

snoppnytt

Vi talade om barndomsminnen vid köksbordet igår. Hur världen tedde sig under de där första åren i grundskolan, lyckliga stunder och skräckexempel. Efter en stund kom vi in på undersökningar hos skolsköterskan. 

Bror: Ni slapp i alla fall få pungen undersökt av kalla sköterskehänder. Usch.
yellowbastard: Ja, jag minns när killarna i min klass skulle bli undersökta på det sättet. Jag var så jäkla lättad över att inte ha pung!

Annars var det min högsta önskan eller?



shabalabala polar´n

Alltså solen, visst är den underbar!
Det är synd att härliga dagar spenderas inomhus, framför datorn, skrivandes en tråkig projektrapport. 
Vänta bara, snart är jag ute igen och slösar min tid på oviktiga saker (som egentligen inte är så oviktiga då man som människa mår bra av att ibland... ofta få slappna av och leka t.ex med barkbåtar).
Nej, nu tar vi en paus och går ut till studsmattan. Ja, du också. Kom nu!
foto: mormor ©

the science of smelly armpits

Mors!
Igår somnade jag med kläderna på, vid halv tolv (kvällstid) for jag med ett ryck upp ur sängen och dundrade nerför trappan. Inte förrän jag klivit in i badrummet vaknade jag, och detta på grund av en ohygglig stank. Det luktade ruttna trosor, möglig nageltrång och grisbajs med en touch av lökringar i hela rummet! Med svåra kväljningar tryckande i halsen rusade jag ut igen och undrade vem som dött under duschgolvet. När några sekunder av avsky passerat gick det upp för mig, på handukskrokarna och över duschväggen hängde kläder, närmare sagt min lillebrors träningskläder.
För att undkomma smärre lungskador drog jag ett djupt andetag vid ett öppet fönster och rusade sedan in i badrummet för att hämta tandborsten. 

Det är nästan fascinerande att det kan lukta så illa. 

p.s. Lillebror har fortfarande inte lagt kläderna i tvätten, trots klagomål. Tack för att du respekterar andras känsliga luktsinne oh ärade broder... d.s.

det var länge sedan

Det kan bli så ibland
att man lägger all sin dator-tid på läsning av andras bloggar  
vilket gör att den egna helt försummas.

vernissage, harry potter yeah

Äntligen över. Nu är det bara den helvetiska projektrapporten kvar. Skål och tack kära kamrater.
Åt kola och försökte förklara mitt projekt. Damn, måste verkligen lära mig att få ut det jag tänker i ord. På torsdag ska vi redovisa för tvåorna, och där kommer jag stå och staka mig. Förvirrad och trött.
Vernissagen var finfin, duktig klass, goda kolor, skum saft.
Bra.
Jag fick ett hjärta fullt med m&m:s och en badanka som blinkar i olika färger av la familia. Härligt, bättre än blommor som ändå vissnar så fort jag andas på dem (icke gröna händer eller bara dålig andedräkt?).

Kvällen spenderades i en aula, lyssnades på some good music. Förutom "Under blågul fana", blä vad trött jag är på den låten. Lejonkungen-låtarna var bäst, fick ju till och med tårar i ögonen <------!!!!!!!!!!!
Fast det var väntat, Lejonkungen är den enda film jag tjuter till. Kanske för att det är kattdjur med i den, jag är inte säker...

Förresten, katter. Det är ju mars nu. För några kvällar sedan gick jag min vanliga rond runt huset för att fördröja sänggåendet. Precis när jag inspekterat trappan färdigt så hörde jag ett underligt ljud. 
Utanför vårt hus satt en kattkör och sjöng. Då det lät som en läskig dödsmarch var jag tvungen att fråga mamma vad som hände.

Jag: Mamma, några katter sitter utomhus och sjunger.
Mamma: Mmm.
Jag: Det låter asläskigt, vad håller de på med?
Mamma: Mars.
Jag: Liksom; Mjuuuuuaw, meeeuuuw, miiiiiaao. De sjunger i stämmor!
Mamma: Mmmm, det är mars.
Jag: Jaha, sjunger hankatterna för honkatterna?
Mamma: Mmm, det är mars.
Jag: Kan du inte komma hit och lyssna. Värsta konserten!
Mamma: Mmmm, det är mars.

Ja, mamma sov nästan vilket kan förklara hennes enformiga svar. Men ändå, hankatterna satt tillsammans och sjöng. Wowowowo!

Det negativa med detta är dock att alla katter har blivit snuskigt gosiga och luktar fisk... Kafka är dessutom inte steriliserad. Fän.



frågorrrr

Hittade (stal) en lista. Får fylla i den även om det är trist för andra (eftersom det är natt nu...ja)


Du heter:
 Yellowbastard...
Smeknamn: Pasta (fast det är bara Kajsan som säger)

Beroende av:  Socker och avokado.
Vad tror folk om dig? Vet inte. Kanske tycker de att jag är lite underlig/blyg/ohämmad/argsint/glad
Vad får du oftast komplimanger för? Min hårfärg och mina aslustiga tummar (folk verkar tycka om dem konstigt nog...)
Hur imponerar man på dig? När man är smart och rolig. Talanger är alltid kul.
Brukar du skratta för dig själv? Hehehehe.
Äger du några converse: Nop. Fina, men går ju bara sönder.
Är du allergisk i mot något: Typ lim. (YES!)
Brukar du komma i tid: Nej. Sena senfamiljen från Senien. Känns ganska nonchalant och otrevligt men jag kan inte hjälpa det. Tiden bara går hela tiden.
När blev du fotad senast: Igår när jag åt och satte knäcke i halsen. Linda, thank you very much.
Hur känner du dig nu: Molande ångest strax under tolvfingertarmen. Beräknas gå över på söndag.
Vad tycker du om fötter: De är väl inte direkt fula. Fysiskt är de däremot ganska dåliga. Får nageltrång hipp som happ. Blä. Förstör min livsglädje.
Vad längtar du efter: Likörägg. (det är det enda jag tänker på nu i påsktider.)
Är du blyg? På något konstigt sätt. Flamsigt blyg. Undviker ögonkontakt och springer ofta runt runt.
Sysslar du med någon idrott: Fotboll.
Är du bortskämd: Inte med pengar, men har en nice familjesituation och härlig släkt.
Vad är det värsta du vet? Prestationsångest.
Du samlar på: Skräp
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Ingen, jag gillar inte att prata i telefon. Blir stressad av att inte se hur personen jag pratar med reagerar med ansiktet  (det berättar mer än rösten)
Vill du ha barn: Visst. Putte, Fnutte och lille Karl.
Solar du ofta: Nej, halvt albino. Varför slösa tid med tråkig solning när det ändå inte hjälper? Badar hellre.
Gillar du att dansa: Mycket.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Va, nej! När jag lagt mig i sängen så är alla problem bortsuddade. Dem kan jag tänka på på tåget eller någon annanstans. Men tro inte att jag somnar lätt och ledigt för det. Hallucinerar och drömmer mardrömmar varje natt istället. Kul.
Röker du: Blä. Nej. Blä. Så förbaskat onödigt. Jag ser verkligen ingen anledning till det alls. Luktar bara skit.
Vad gör du på helgerna: Ehe. Leker med gubbarna från Cluedo.


stupid blog

Det är något fel. Bloggen vill inte uppdateras.

TESTING TESTING TESTING!

puckodesign

Vad är grejen med fruktpåsarna i mataffärer?
De limmar sig mot varandra och vägrar öppnas när mina sträva tummar skaver mot dem. 
Jag bankar påsarna i fruktdisken, andas fuktig luft på dem för att få bättre fäste med fingrarna, drar i öglorna och vevar med dem i luften.
Ingenting fungerar. Jag ilsknar till och mumlar olika förbannelser över påsarna. Borta vid brödet står mamma och stampar med foten.
Nästa gång tar jag med en sax.

lyckade

Hohoho *skrattar tomteaktigt*.
Kan du tänka dig hur det gick när Helén och Pasta vistades ensamma i ateljen på skolan?
Jo det gick såhär:
Helén skulle måla Pasta och fota till sitt projektarbete. Det gick inte som hon tänkt sig men bilderna blev rätt så bra ändå (förutom helkroppsbilderna då hon glömde ställa in skärpan...).
Pasta fick testa linser(vita!) för första gången och höll på att gråta bort ögonen.
När photo shooten var klappad och klar sminkade Pasta Helén för en fotouppgift. Även här skulle färgade linser användas. Glada i hågen skuttade de tillsammans till toaletten, Helén för att pilla in linserna, Pasta för att titta på (och skratta).
Efter några minuter var linserna inkletade och våra vänner återvände mot ateljen för att hämta sin packning, men ett hinder dök upp!
Ateljedörren var stängd och låst. Pasta slet förgäves i dörren, Helén slet förgäves i dörren. Det gick inte.
Pasta försökte lirka upp låset med ett hårspänne. Tyvärr var hon inte tillräckligt lärd av Mcgyver för att lyckas.
Mobiltelefoner, plånböcker, jackor och en kamera var inlåsta i ateljen. Helén och Pasta fick sorgsna lomma hemåt
En runtringning startade (med Lindurs pappa inräknad, hähä), och efter många om och men fick de tag i en lärare som kunde cykla till skolan och låsa upp.
Nu var dock klockan sen och Pasta tvingades (oh ve och fasa...) sova över hos Helén.
Allt löste sig bra tillslut, men nu återstår mysteriet om den låsta dörren...
Ett elakt spöke som bor i teatersalen och hatar lukten av akrylfärg stängde! Dumdumdumduuuuu.
Va, vadå?
Trodde du att dörren gick på automatlås? Löjligt.

en limpistol en limpistol det är en lim med pistol i

Hela dagen, eller okej, hela eftermiddagen styrdes av en liten brännskada på mitt vänstra ringfinger.
Tänk dig en pytteliten blåsa och rodnad hud. Det var allt, men ack så smärtsamt. 
Hela handen brann och pulserade. Det sved ut i fingertopparna och värkte in i benet.
Hur kan något så obefintligt göra så ont?
Hur känns det då att vara ordentligt brännskadad, kanske över hela kroppen?

En limpistol låg bakom skadan som förstörde all arbetsro på bildlektionen. På tåget satt jag med fingret tryckt mot en sval metallkant vid ett fönster och såg antagligen ganska dum ut, men vem bryr sig?

Skrev ett fint rim om hela händelsen:

Alla i klassen brändes av lim. Helén, Gabbi och lilla Kim (vem är Kim?)
Värst bränd blev Pasta, hon till diskhon fick hasta.
Kyla lilla blåsan med kallt vatten, den fräste och bubblade värre än katten.
Inget arbete gick att utföra, Pasta kunde faktiskt ingenting göra.
Åkte tåg under stor plåga. Ville ringfingret av såga.
Grät en skvätt och klagade för mamma. Fingret pryddes nu av en stor fet blamma.

Tack och förlåt //Pasta



projektarbetet kan mosas av potatismosaren och hoppa ner i en burk med saltsyra

Ja nu är jag trött på allt vad projektarbete heter. Ryser bara av att höra ordet. 
"Först kräks jag, sedan äter jag upp det och så kräks jag igen" som min lillebror skulle uttrycka sig under en av sina finare stunder.
Men precis så känns det.



Typ här kommer utställningen att hållas. Inte i vattnet då, utan i en närliggande byggnad. ÖÖh vad skönt det kommer vara när det är över. Då är det bara skolsökande, musikalarbete och sommarjobb kvar. Bit dig i tungan och ta nya tag.
Det blir roligt. Hellre panikångest och stress än tråkiga långa dagar som utmynnar i ingenting.
Nu ska det bli kul.

gissa vem som är uppe med tuppen

Inte är det jag i alla fall. Vi har ingen tupp så det är ju lite svårt att gå upp tillsammans med honom. För många år sedan däremot hade vi en svartvit mestupp, en riktig goding. Men så kom räven och förstörde det mesta. Det var bara den galna, gamla, lilla hönan som överlevde för att hon kutade upp i skogen.
Nog om hönsgårdar.
Anledningen till att jag knapprar på tangentbordet i ottan är för att jag gick upp vid fel tid. Är ju inte någon morgonmänniska annars då hjärnan inte kommer igång förrän framåt tio. Men idag, när jag hade lite sovmorgon, (ja pfff pinsam sovmorgon, men så är det att bo långt från skolan) då minsann, vaknade jag klockan sex och kände för lite havregrynsgröt.



bra konversation

Storebror och jag pratar om viktiga saker. Framtida skolor och sådant...

(Angående en snubbe som tatuerat Super Mario bros. på fotsulorna.)

-----@hotmail.com säger: (22.37.33)
undrar vart han har peach

(yellowbastard)din vän i etern säger: (22.38.08)
hähähä

din vän i etern säger: (22.38.22)
i örat

din vän i etern säger: (22.38.31)
hon sticker fram där ibland och skriker fånigt

din vän i etern säger: (22.38.38)
på halsen står bowser och vaktar

-----@hotmail.com säger: (22.38.42)
eller i naveln

-----@hotmail.com säger: (22.39.05)
och yochi på skinkan

din vän i etern säger: (22.39.25)
toad är tatuerad på ögonvitan

din vän i etern säger: (22.39.45)
ena skinkan kan vara yochi, andra ett ägg

------@hotmail.com säger: (22.46.23)
yay

Tidigare inlägg
RSS 2.0