socker
Ett dis har sänkt sig över rummet, en kvalmig doft av magsyra svävar framför mitt ansikte. Jag har nyss vaknat upp och blinkar mot det starka solljus som letar sig in mellan gardin och fönsterkarm. Det smakar illa i munnen. En välbekant smak, men vart kommer den ifrån?
Runt mina bara fötter trängs papper från chokladkakor och mentos.
Jag nyper mig i magen och rapar med eftertryck. Fan, inte igen.
Så känns det varje gång jag ätit något sockerbaserat, från det att jag rivit upp omslagspappret minns jag bara ett suddigt töcken av smak och illamående.
Varför ens äta det om jag ändå inte kommer ihåg hur det smakar?
Efteråt vaknar jag alltid upp med sockerbaksmälla och undrar vad som hänt.
Jag förnekar ett sockerberoende.
Kommentarer
Trackback
