jeeeuuuöl
och flaskan är öppnad. Nu skojar jag ju. Här dricks det inte, nej nej.
När jag vaknade i morse var det snö på marken! Så lyckat.
Det som är mindre lyckat är att vi antagligen äter julmiddag mitt under Kalle Anka. Gnööööslffgg.
Jag ska smita ifrån. Rör inte min Arne Weise-tid! (även om Arne inte är julvärd längre så kan vi ju låtsas det).
Som barn hade jag ett plastskelett från Liseberg, han hette Arne Weise. När vi var i fjällen-96 så gick han sönder. Jag sprang gråtandes till farmor och sa att Arne Weise var död. Farmor blev minst sagt chockad.
Jaja, barndomsminnen. Är det inte uuuuuunderbart? *host*
Nu väntar köttbullarna.
(förresten, kul grej. När jag loggade in på blogglöööövi för första gången idag så väntade 24 inlägg på att bli lästa. magical...)
Kommentarer
Trackback
