teflonförsäljare


Det är så förvirrande när telefonförsäljare ringer. Jag vill vara en sådan person som enkelt och snyggt kan snäsa av dem, men så är inte fallet.
Antingen säger jag "ööööh" eller "jaaaaeeh?"
Just nu misstänker jag att jag tackat ja till ett dyrt mobilabonnemang. Tänk så det kan gå. Tur att mamma kan ordna upp sådana saker...
Frågan är bara hur det ska bli när jag lämnar boet. Det blir till att tacka nej till allt eller inte svara i telefonen över huvud taget. Ja det sista alternativet får det bli, eremit. Cool.

målamu

Oj vad seg jag är på att uppdatera, men det blir så när man har mycket att göra. Till exempel ligga på köksgolvet och sjunga.

Idag var jag i skolan och pillade med projektarbetet. Tummen är äntligen ute ur röven om man får uttrycka sig så.
På eftermiddagen var ateljen tom sånär på en liten blond jänta med stor huvud, jag. 
Det var disco för hela slanten.
Ja tänk dig själv; ett stort rum med hög musik och en smal pelare som lätt kan tas för en strippstång. Yeha!

Linda tryckte smashing tröjor som vi alla ska ha på oss samtidigt och glänsa som stjärnor en sen vinterkväll då snoret fryser till is i näsan.

I morgon är det projektarbete som gäller igen, och avokado.


En ormbunke som jag mötte i Göteborg för några veckor sedan...

städdag

Idag har jag städat och dammsugit mitt rum.
Inte för att vara duktig eller så.
Mest för att det krasade under fötterna varje gång jag gick på golvet.

Hittade roliga bortglömda saker också. Värsta skattjakten.
- Ett styck rosa apsudd
- En tejprulle
- En kotte
- En flaska med oidentifierbar vätska i som luktade skarpt...
- Två häften som jag trodde att jag slängt och därför kopierat Lindurs häften.

Kanske borde städa lite oftare.

en onsdag

Idag är en så konstig dag, men jag kan inte berätta varför.
Jo delvis.
De positiva sakerna kan jag dela med mig av, bra så?

- åt spagetti och köttfärssås
- vågade gå till - - - - - - och söka jobb (annars är jag en mycket rädd människa som dessutom har djup ångest över att verka korkad i andras ögon)
- övningskörde på City Gross parkering. Mamma vrålade i panik och jag skrattade, som vanligt.
- åt spagetti och köttfärssås.


En bild som inte har någonting alls att göra med inlägget. Yay!
Eller jo om jag ska köra på det djupa, jag menar riktigt djupa. Uttrycket "IQ fiskmås" används inte allt för sällan i mina trakter. När jag söker jobb eller hjälp så är jag alltid rädd att verka dum, som en fiskmås. AHA! Bra anledning att lägga in den bilden. Mission accomplished. 

inte en insekt

Min bror bor i stan. Han har ofta smulor på sitt bord.
Idag var jag där och åt en macka, sen städade jag. Sa att det var som tack för mackan så att han inte skulle känna dålig och omhändertagen. 
Min bror har en torkad spindel i sitt fönster. 
Han säger att det är hans kompis. Enligt honom en trevlig typ.

Jag blänger argt på spindeln och föreställer mig hur jag dammsuger upp den med Grovis. 
Spindeln blänger tillbaka och föreställer sig hur den klänger in i mitt hår och är sådär allmänt äcklig.
Spindeln och jag är fiender.

Jag är helt säker på att den en dag kommer vakna upp. 
Det börjar med en lätt ryckning i ett av de åtta dammiga benen, sedan öppnas långsamt ett kolsvart öga. Runt som ett pepparkorn. 
Den följer minsta rörelse i köket och så en sen kväll när jag står vid spisen och kokar gröt reser den sig tappert upp.
Till en börjar märker jag ingenting, men så plötsligt kilar en skugga förbi på väggen. Det rasslar i rören och lampan blinkar. Rummet blir bäckmörkt och tyst. 
Stel och skräckslagen vänder jag mig mot fönstret, och där, i månens sken, tornar spindeln upp sig fetare och hårigare än någonsin!

Fasen, nu kommer jag inte våga gå in i köket längre. Jag suger på att berätta läskiga historier.


flagor

Det är lov. Jag går alltid ner mig när det är lov.
Infisna mjukisbyxor, toffs mitt på huvudet och frusna fingrar.
I fredags kände jag mig stor och stark, tänk att ha en hel vecka till projektarbete, långpromenader och diverse pyssel.
Vad har hänt hittills?
Jo, jag har läst Harry Potter och den flammande bägaren igen (väldigt irriterad på den där pottsorken för tillfället, kan han inte sluta tjura?). 
Det var nämligen så att när jag läste sjunde boken så fick jag svar på en massa som redan passerat bäst före datum i min hjärna och som krävde uppdatering. Tre böcker avklarade.
Harry Potter är inte så jäkla fancy egentligen. Kul idé, fantasieggande, men människorna... så svartvita och platta. Tråkigt.

Nu kallar maten. Hej.

snö

Damn you lazy grrl!
Idag skulle jag åkt in till skolan för att jobba med projektarbetet och låna Helan en nål. Det var verkligen lockande, för en gång skull ville jag faktiskt måla färdigt en tavla. 
Klockan 07.45 yrade en försenad pappa upp och sa: Klockan är kvart i åtta, jag börjar åtta.
Sedan försvann han snabbare än blixten, jag hann inte ens reagera innan han var ute ur huset. 
07.47 svarade jag: vaaa?

Så nu sitter jag här i full mundering (mössa och gosig tröja) och funderar på hur den här snöiga dagen ska te sig. 
Kanske ska sy om lite kläder? Eller inte, senast jag försökte mig på det så blev två tröjor och en kjol oanvändbara. 
Kanske ska baka en kaka? Eller inte, jag får faktiskt inte äta godis och sådant på vardagar och jag är inte en sådan som bakar och sedan sparar kakan (hallå, och vem ska slicka skålen då?).
Kanske ska jag bara halvligga i vår obekväma soffa och se på tv-shop. Ja.


I den här staden borde jag vara nu (visst ser det ut som typ New York...typ)



munnen är glad men magen ledsen

Alltså, Läkerol är så gott! Jag hade helt glömt bort det.
Men som med alla sorters tuggummin, sugtabletter och mintkarameller är Läkerol milt laxerande om man äter det i stora mängder. Som med alla sorters tuggummin, sugtabletter och mintkarameller proppar jag i mig Läkerolen.
Nu menar jag inte att jag sitter här med rännskita, nej nej, men magen är inte riktigt i form. Den gormar och bubblar.

Och jag fortsätter äta Läkerol.



mundiarré

Mahapp, har du haft en trevlig vecka? 
Jag med.
Om än lite störig i hjärnan.

Pappa och jag gick på promenad idag, på hal mark. Han ville springa lite, ordna upp sin kondition. Det fick han inte, nej nej. 
Nu ter det sig som så att jag får en väldig mundiarré(tänk att jag trodde att det var magsjuka fram tills för ett år sedan) så fort pappa och jag går på promenad. 
Han började springa, jag hängde på... och pratade. Alla vet ju hur det går när man pratar och springer, man blir sjukt trött sjukt snabbt. 
Jag stannade, och fortsatte prata såklart, vilket gjorde att pappa var tvungen att stanna för att höra vad jag sa. 
Antagligen var det här bara en undanflykt från pappa för att slippa springa (han är hurtbulle "jag-älskar-att-springa" annars).
I alla fall, vi pratade om osäkerhet och kognitiv beteendeterapi. Han sa att jag antagligen alltid kommer ha nervös ångest inför det mesta, men att det faktiskt går att leva med det och lyckas ta sig framåt i arbetslivet ändå. 
Helst vill jag spola bort prestationsångesten helt (eller åtminstone så mycket av den att jag slutar förstöra för mig själv).
Livet är en tik.
Trevlig promenad var det i alla fall. 

amäh

Missade "Fosters home for imaginary friends" bara för att jag satte mig här. Damn. 
Nu visas "Ed, Edd and Eddy" istället och det är mycket tråkigare. Jäkla i-landsproblem.

En till sak angående tv; igår visades top model 11 och av en slump... tittade jag på det. En av deltagarna sa (om en annan deltagare): "Man kan vara ful på utsidan, men hon är verkligen ful innifrån och ut. En ful människa". (jag trooor inte att hon syftade på fula inälvor, utan på personligheten)
Är inte det en av de taskigaste saker man kan säga om någon? 
Jo, det var lågt.
Och jag blir arg över ett fånigt program från Amerikat. Yeha.

blås upp ballongerna-korka upp vinet-slå klackarna i taket

För idag vaknade jag innan klockan åtta utan hjälp, utan att långsamt behöva väcka en förlamad kropp med ögonlock tunga som elefanter. 
Det var en härlig känsla... 

...förutom att jag inte gick upp utan somnade om och vaknade klockan elva istället på just det hemska sätt som jag nyss beskrev.
Ash då.

Party i alla fall!

problem

Kära Bullen.
En sen kväll för några dagar sedan så kom jag att tänka på en viss sorts kamera som använts några gånger under den foto B-kurs som jag läser. Kameran är av märket hasselblad och var förr i tiden mycket dyr (dagens upplagor ska vi inte ens tala om).
Visst låter Hasseblad väldigt likt hasselback... kanske, lite? I alla fall, jag har väldigt svårt att hålla isär de två orden (ungefär som med min kompis Lindas pappa. heter han Jan eller Lennart?) och säger ständigt fel.
Hasselbackskamera- Hassebladspotatis.
Detta misstag har jag även begått inför min fotolärare vilket känns lite pinsamt. Tänk om han tror att jag egentligen är mer intresserad av potatis än av fotografering!
Vad ska jag göra.

MvH yellowbastard 


Mmmm gott.

  
Inte så gott.


smoke a cigar


En dag med sol, det var nog trevligt, jag minns inte. Solen har ju en tendens att endast dyka upp två till tre gånger per vinter i vårt avlånga land.
Pruttväder.

mmmmm sammanbrott

Visst är de älskvärda.

Nä idag gick allt sämre än sämst, det var lite tråkigt. Allt har gått ganska dåligt i många år nu, men idag fick det vara nog. 
Jag var ganska arg på allt, och rädd för det mesta. 

Så släpp det.

Annars idag? Ätit pannkakor och pratat om knark. Fint.

Igår hälsade vi på hos H, R och lilla Nemi. Hon skrek varje gång jag kom nära, kul. Därför gick jag till sing star och skrek tillbaka lite. Typ.


Klart slutt.

today is zombie day yesterday was art day

Vaknade 12.30 av att mamma kom hem från jobbet. Känns bra. Typ. Inte. Alls. 
Antagligen var kroppen trött efter att ha spatserat runt i Stockholm. Ja, där var klassen igår för att titta på konstskolor. 
Ajaj vad kungliga hufvudstaden är läskig. Stor, fin, mycket iiii och skrämmande.
Kunliga konsthögskolan på Skeppsholmen var särskilt lockande. Tänk att få leka med färg, glas, metall, tyg, lera, tryckmaskiner, ljud, ljus, film och en massa annat i fem härliga år. Ta mig, ta mig nu!
Men blahblah förberedande konstskola, blahblah svårt att komma in. 
Äsch, jag ska nog klara det. Måste öva, måla, ta in kunskap, vilja. 
Oooo så inspirerad jag blev nu. Ska nog kladda lite färg på ett papper. 
Det är nog svårt att förstå för en icke intresserad, men att smeta färg är en av de bästa sakerna i världen. 
Ingen press, inget resultat, bara du och färg.
Do it!




odör

Min bror luktar rutten lök ganska ofta, speciellt när vi åker bil. Det fick jag erfara idag. 
Till en början var det lugnt, vi trängdes i baksätet och kivades som vanligt om vem som skulle ha fötterna var. Allt var som vanligt, hemtrevligt. 
Det gick några minuter, lillebror sjöng i falsett till sin mp3 och vi andra diskuterade växthuseffekten och golfströmmens förmodade fiende, grönlandsisarna. 
Då, mitt i all ny-bil-lukt, smög sig en sötbesk doft in i våra näsor. Löksvett!
Lillebror hade tagit av sig jackan och satt nu i bara t-shirt med svettångorna dansande framför ansiktet. 
Jag tjöt och kastade mig åt höger bort från stanken, mamma hostade, storebror skrattade äcklat och pappa sa att det stack i ögonen.
Tror ni att lillebror brydde sig om det, nej han lyfte bara på armarna och lät svettsporerna spridas. 
Resten av resan satt jag med tröjan uppdragen över näsan och kände hur ögonen tårades.

Mamma kan sluta rensa ogräs om somrarna, det räcker att lillebror lyfter på armarna så vissnar allt i dess närhet.



morning beauty

Amäh! 

Att försova sig, att i djup sömn förtränga klockornas dån.
Att under täcken av tjocka dun fly verkligheten.
Att försova sig. 
Svaga röster från fjärran land. Uppmanande, starka, men ack så långt borta.
Att inte vakna när tiden är inne.


Ja, som någon säkert kan förstå så försov jag mig idag. Skulle åkt in med mamma tidigt i morse för att sedan masa mig vidare till skolan någon gång vid elva-tiden.
Istället stängde jag av klockan i dvala och totalignorerade mammas rop. DAMN. 
Helan och jag skulle ju arbeta med projektarbeten, det sket sig.
Varför uppnår jag aldrig mer än zombie-status på morgonen?



Tänk att vara en sådan där supermänniska som går upp klockan fem varje morgon utan problem. Det vore soft.

blä kattfan blä

Förut, när solen sken som bäst genom fönstret, surfade jag på internetvågen. Det kändes bra, livet lekte och en lussebulle guppade lugnt i min mage. Då plötsligt stannade världen upp.
Ett högt smatter, som k-pistar. ljöd från tv-rummet. 
Jag kände igen det direkt.
Katt med diarré. Åh fy fan.
Så jag skrek "GAIS!" och klampade arg mot tv-rummet som redan antagit en smått kväljande lukt. 
Katten gömde sig under soffan och till vänster om tv:n osade en brun, kletig hög med skit. 
Orchen inom mig väcktes till liv och jag kastade ut katten samtidigt som jag högtidligt predikade (sen när predikar orcher?) om vikten av att inte bajsa inomhus. Katten spann och fattade ingenting, och jag hade bajs att torka upp.

Djur är kul.





(anledningen till att jag skrek Gais var inte för att jag har något emot det laget eller förknippar det med bajs (förutom att det rimmar). nej, nu är det så att bajskatten heter Gais-Åke Fiskebyxa...)



morning sunshine & datakrasch

Eeeeehutjoicktjoick. Så här tidigt på morgonen har hjärnan inte riktigt startat.
Just nu sitter jag på mampaps jobb och väntar på att tiden ska gå. Eftersom kollektivtrafiken från skogen suger (detta har jag skrivit om mååånga gånger förut så vi lämnar det snabbt) så har jag åkt med mampap till stan tidigt.

Pap sa att jag kunde sitta här, i ett mörkt rum med endast en whiteboardtavla som väggdekor, och filosofera.
Det är bra, här kan jag inte råka ställa om viktiga inställningar på någon av de anställdas datorer eller riva ner dokument i papperskorgen.
En gång satt jag vid en av AD,s datorer (ensam då det var söndag och jag skulle skriva ett skolarbete).
Jag hade det trevligt, drack varm choklad i godan ro. Spillde ut varm choklad över skrivbordet i godan ro. Såg hur varm choklad rann ner i alla kontakter i godan ro. Fick panik i godan ro.
Den gången hade jag tur. Hann precis torka upp allt innan mamma kom (och ingen dator sprängdes).

Men däremot har jag förstört två telefoner då lillebror och jag lekte kurragömma här och jag gömde mig bakom ett skrivbord. Fastnade i en massa sladdar när jag skulle springa till ett nytt gömställe.
Ååh vilka härliga minnen...

förvirrande sms

Igår fyllde Kajsamajsa 19 år. Hurra! 
Hon ville ha ett grattis-sms. Jag skulle skicka ett grattis-sms.
Det gick inte så bra.
Att skicka det på dagen glömde jag bort men så när solen föll ner bakom träden och klockan slog elva kom jag på det. 

Plötsligt var det morgon, eller snarare förmiddag. Jag kände något hårt under huvudkudden, min mobil! 
Den var inne på sms-funktionen och där stod ordet "yippidodej"... jag antog att jag i sömnen försökt skriva grattis-smset till kajsamajsa och fortsatte därför på det. Efter en lång förklaring och grattis så sändes sms:et, till Linda. 
Så det var bara att börja om. Inte fullt så lyckat.

Det är svårt att vara sömgångare, sömnpratare och sömnsmsare.

I alla fall; GRATTIS KAJSA I EFTERSKOTT!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0