You can call me Dr. Al

Idag sa mamma: Kyckling!
Jag sa: Yay, låt mig laga.

Kycklingklubbor till middag och dem fick jag tillreda alldeles själv.  Först skulle de delas...
Jag tog kökskniven i handen höjde den långsamt över de förtvivlade kycklingklubborna och PAFF så befann jag mig i en operationssal. Till höger stod en respirator och till vänster en sjuksköterska vid namn Alice (ett bra namn på en sjuksköterska, varför vet jag inte). På operationsbordet låg en akut sjuk herre som genast behövde opereras för sprucken mjälte. Jag lade en försiktigt snitt, såg hur huden lätt sprack upp av den vassa skalpellens egg. Det kittlade i fingrarna av adrenalinet som pumpade runt i ådrorna. För att stoppa blödningen var mjälten tvungen att marineras och ugnsgrillas. Snabbt lade jag inälvan i en skål med chilimarinad och svisch in i ugnen. Herren var räddad. Mission accomplished.
Alla klappade i händerna och sen åt vi ris och chilikyckling.

Det kändes bra, nästan lika härligt som att gno ansiktet mot en stupränna.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0