yellowbastard

Så många duktiga. Jag vill nypa alla i kinderna och bjuda dem på saft. Oj, där förvandlades jag till en stolt mormor på två sekunder.

I morgon har vi två föreställningar och sedan fortsätter det till lördag. Tråkigt när allt tar schlutt. Försöker att inte tänka på det. Sådär, nu tänker jag inte på det.

Helén och jag är Frank och Bertil Knutsson i några scener. Gamla gubbar. Frank är den snuskiga och Bertil den arga. Bertil är gift med Märit som är en positiv och aktiv dam. Men det får man inte veta något om i musikalen för den handlar om Ludwig van Beethoven i ny tappning. Hur han går sin egen väg och rockar loss trots motgångar.

Se den om du har chansen. Ja! 

Säg efter mig; "Nu-ska-jag-nog-köpa-en-biljett-till-Ludwig-en-klassisk-rockmusikal-det-kommer-bli-skoj. Jag-pratar-med-robotröst."

Bra.

Bror: Ni slapp i alla fall få pungen undersökt av kalla sköterskehänder. Usch.

yellowbastard: Ja, jag minns när killarna i min klass skulle bli undersökta på det sättet. Jag var så jäkla lättad över att inte ha pung!

Annars var det min högsta önskan eller?

Alltså solen, visst är den underbar!

Det är synd att härliga dagar spenderas inomhus, framför datorn, skrivandes en tråkig projektrapport. 

Vänta bara, snart är jag ute igen och slösar min tid på oviktiga saker (som egentligen inte är så oviktiga då man som människa mår bra av att ibland... ofta få slappna av och leka t.ex med barkbåtar).

Nej, nu tar vi en paus och går ut till studsmattan. Ja, du också. Kom nu!

foto: mormor ©

Norrköping by day. Industrilandskapet i våra hjärtan. För några veckor sedan när jag övernattade hos Kakan såg jag en helt ny (okej, ny för mig. andra människor kan ha sett det, kanske) del av industrilandskapet. Kakan skrek från sitt fönster att jag skulle knappa in koden, men staden och utsikten var för lockande. Miniatyr av niagarafallen för tusan. (inte det på bilden som du säkert förstår)

 fotat av AstridT ©

Igår somnade jag med kläderna på, vid halv tolv (kvällstid) for jag med ett ryck upp ur sängen och dundrade nerför trappan. Inte förrän jag klivit in i badrummet vaknade jag, och detta på grund av en ohygglig stank. Det luktade ruttna trosor, möglig nageltrång och grisbajs med en touch av lökringar i hela rummet! Med svåra kväljningar tryckande i halsen rusade jag ut igen och undrade vem som dött under duschgolvet. När några sekunder av avsky passerat gick det upp för mig, på handukskrokarna och över duschväggen hängde kläder, närmare sagt min lillebrors träningskläder.

För att undkomma smärre lungskador drog jag ett djupt andetag vid ett öppet fönster och rusade sedan in i badrummet för att hämta tandborsten. 

Det är nästan fascinerande att det kan lukta så illa. 

p.s. Lillebror har fortfarande inte lagt kläderna i tvätten, trots klagomål. Tack för att du respekterar andras känsliga luktsinne oh ärade broder... d.s.

att man lägger all sin dator-tid på läsning av andras bloggar  

vilket gör att den egna helt försummas.