vernissage, harry potter yeah
Äntligen över. Nu är det bara den helvetiska projektrapporten kvar. Skål och tack kära kamrater.
Åt kola och försökte förklara mitt projekt. Damn, måste verkligen lära mig att få ut det jag tänker i ord. På torsdag ska vi redovisa för tvåorna, och där kommer jag stå och staka mig. Förvirrad och trött.
Vernissagen var finfin, duktig klass, goda kolor, skum saft.
Bra.
Jag fick ett hjärta fullt med m&m:s och en badanka som blinkar i olika färger av la familia. Härligt, bättre än blommor som ändå vissnar så fort jag andas på dem (icke gröna händer eller bara dålig andedräkt?).
Kvällen spenderades i en aula, lyssnades på some good music. Förutom "Under blågul fana", blä vad trött jag är på den låten. Lejonkungen-låtarna var bäst, fick ju till och med tårar i ögonen <------!!!!!!!!!!!
Fast det var väntat, Lejonkungen är den enda film jag tjuter till. Kanske för att det är kattdjur med i den, jag är inte säker...
Förresten, katter. Det är ju mars nu. För några kvällar sedan gick jag min vanliga rond runt huset för att fördröja sänggåendet. Precis när jag inspekterat trappan färdigt så hörde jag ett underligt ljud.
Utanför vårt hus satt en kattkör och sjöng. Då det lät som en läskig dödsmarch var jag tvungen att fråga mamma vad som hände.
Jag: Mamma, några katter sitter utomhus och sjunger.
Mamma: Mmm.
Jag: Det låter asläskigt, vad håller de på med?
Mamma: Mars.
Jag: Liksom; Mjuuuuuaw, meeeuuuw, miiiiiaao. De sjunger i stämmor!
Mamma: Mmmm, det är mars.
Jag: Jaha, sjunger hankatterna för honkatterna?
Mamma: Mmm, det är mars.
Jag: Kan du inte komma hit och lyssna. Värsta konserten!
Mamma: Mmmm, det är mars.
Ja, mamma sov nästan vilket kan förklara hennes enformiga svar. Men ändå, hankatterna satt tillsammans och sjöng. Wowowowo!
Det negativa med detta är dock att alla katter har blivit snuskigt gosiga och luktar fisk... Kafka är dessutom inte steriliserad. Fän.
frågorrrr
Hittade (stal) en lista. Får fylla i den även om det är trist för andra (eftersom det är natt nu...ja)
Du heter: Yellowbastard...
Smeknamn: Pasta (fast det är bara Kajsan som säger)
Beroende av: Socker och avokado.
Vad tror folk om dig? Vet inte. Kanske tycker de att jag är lite underlig/blyg/ohämmad/argsint/glad
Vad får du oftast komplimanger för? Min hårfärg och mina aslustiga tummar (folk verkar tycka om dem konstigt nog...)
Hur imponerar man på dig? När man är smart och rolig. Talanger är alltid kul.
Brukar du skratta för dig själv? Hehehehe.
Äger du några converse: Nop. Fina, men går ju bara sönder.
Är du allergisk i mot något: Typ lim. (YES!)
Brukar du komma i tid: Nej. Sena senfamiljen från Senien. Känns ganska nonchalant och otrevligt men jag kan inte hjälpa det. Tiden bara går hela tiden.
När blev du fotad senast: Igår när jag åt och satte knäcke i halsen. Linda, thank you very much.
Hur känner du dig nu: Molande ångest strax under tolvfingertarmen. Beräknas gå över på söndag.
Vad tycker du om fötter: De är väl inte direkt fula. Fysiskt är de däremot ganska dåliga. Får nageltrång hipp som happ. Blä. Förstör min livsglädje.
Vad längtar du efter: Likörägg. (det är det enda jag tänker på nu i påsktider.)
Är du blyg? På något konstigt sätt. Flamsigt blyg. Undviker ögonkontakt och springer ofta runt runt.
Sysslar du med någon idrott: Fotboll.
Är du bortskämd: Inte med pengar, men har en nice familjesituation och härlig släkt.
Vad är det värsta du vet? Prestationsångest.
Du samlar på: Skräp
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Ingen, jag gillar inte att prata i telefon. Blir stressad av att inte se hur personen jag pratar med reagerar med ansiktet (det berättar mer än rösten)
Vill du ha barn: Visst. Putte, Fnutte och lille Karl.
Solar du ofta: Nej, halvt albino. Varför slösa tid med tråkig solning när det ändå inte hjälper? Badar hellre.
Gillar du att dansa: Mycket.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Va, nej! När jag lagt mig i sängen så är alla problem bortsuddade. Dem kan jag tänka på på tåget eller någon annanstans. Men tro inte att jag somnar lätt och ledigt för det. Hallucinerar och drömmer mardrömmar varje natt istället. Kul.
Röker du: Blä. Nej. Blä. Så förbaskat onödigt. Jag ser verkligen ingen anledning till det alls. Luktar bara skit.
Vad gör du på helgerna: Ehe. Leker med gubbarna från Cluedo.
stupid blog
Det är något fel. Bloggen vill inte uppdateras.
TESTING TESTING TESTING!
puckodesign
Vad är grejen med fruktpåsarna i mataffärer?
De limmar sig mot varandra och vägrar öppnas när mina sträva tummar skaver mot dem.
Jag bankar påsarna i fruktdisken, andas fuktig luft på dem för att få bättre fäste med fingrarna, drar i öglorna och vevar med dem i luften.
Ingenting fungerar. Jag ilsknar till och mumlar olika förbannelser över påsarna. Borta vid brödet står mamma och stampar med foten.
Nästa gång tar jag med en sax.
lyckade
Hohoho *skrattar tomteaktigt*.
Kan du tänka dig hur det gick när Helén och Pasta vistades ensamma i ateljen på skolan?
Jo det gick såhär:
Helén skulle måla Pasta och fota till sitt projektarbete. Det gick inte som hon tänkt sig men bilderna blev rätt så bra ändå (förutom helkroppsbilderna då hon glömde ställa in skärpan...).
Pasta fick testa linser(vita!) för första gången och höll på att gråta bort ögonen.
När photo shooten var klappad och klar sminkade Pasta Helén för en fotouppgift. Även här skulle färgade linser användas. Glada i hågen skuttade de tillsammans till toaletten, Helén för att pilla in linserna, Pasta för att titta på (och skratta).
Efter några minuter var linserna inkletade och våra vänner återvände mot ateljen för att hämta sin packning, men ett hinder dök upp!
Ateljedörren var stängd och låst. Pasta slet förgäves i dörren, Helén slet förgäves i dörren. Det gick inte.
Pasta försökte lirka upp låset med ett hårspänne. Tyvärr var hon inte tillräckligt lärd av Mcgyver för att lyckas.
Mobiltelefoner, plånböcker, jackor och en kamera var inlåsta i ateljen. Helén och Pasta fick sorgsna lomma hemåt
En runtringning startade (med Lindurs pappa inräknad, hähä), och efter många om och men fick de tag i en lärare som kunde cykla till skolan och låsa upp.
Nu var dock klockan sen och Pasta tvingades (oh ve och fasa...) sova över hos Helén.
Allt löste sig bra tillslut, men nu återstår mysteriet om den låsta dörren...
Ett elakt spöke som bor i teatersalen och hatar lukten av akrylfärg stängde! Dumdumdumduuuuu.
Va, vadå?
Trodde du att dörren gick på automatlås? Löjligt.
en limpistol en limpistol det är en lim med pistol i
Hela dagen, eller okej, hela eftermiddagen styrdes av en liten brännskada på mitt vänstra ringfinger.
Tänk dig en pytteliten blåsa och rodnad hud. Det var allt, men ack så smärtsamt.
Hela handen brann och pulserade. Det sved ut i fingertopparna och värkte in i benet.
Hur kan något så obefintligt göra så ont?
Hur känns det då att vara ordentligt brännskadad, kanske över hela kroppen?
En limpistol låg bakom skadan som förstörde all arbetsro på bildlektionen. På tåget satt jag med fingret tryckt mot en sval metallkant vid ett fönster och såg antagligen ganska dum ut, men vem bryr sig?
Skrev ett fint rim om hela händelsen:
Alla i klassen brändes av lim. Helén, Gabbi och lilla Kim (vem är Kim?)
Värst bränd blev Pasta, hon till diskhon fick hasta.
Kyla lilla blåsan med kallt vatten, den fräste och bubblade värre än katten.
Inget arbete gick att utföra, Pasta kunde faktiskt ingenting göra.
Åkte tåg under stor plåga. Ville ringfingret av såga.
Grät en skvätt och klagade för mamma. Fingret pryddes nu av en stor fet blamma.
Tack och förlåt //Pasta
projektarbetet kan mosas av potatismosaren och hoppa ner i en burk med saltsyra
Ja nu är jag trött på allt vad projektarbete heter. Ryser bara av att höra ordet.
"Först kräks jag, sedan äter jag upp det och så kräks jag igen" som min lillebror skulle uttrycka sig under en av sina finare stunder.
Men precis så känns det.
Typ här kommer utställningen att hållas. Inte i vattnet då, utan i en närliggande byggnad. ÖÖh vad skönt det kommer vara när det är över. Då är det bara skolsökande, musikalarbete och sommarjobb kvar. Bit dig i tungan och ta nya tag.
Det blir roligt. Hellre panikångest och stress än tråkiga långa dagar som utmynnar i ingenting.
Nu ska det bli kul.
gissa vem som är uppe med tuppen
Inte är det jag i alla fall. Vi har ingen tupp så det är ju lite svårt att gå upp tillsammans med honom. För många år sedan däremot hade vi en svartvit mestupp, en riktig goding. Men så kom räven och förstörde det mesta. Det var bara den galna, gamla, lilla hönan som överlevde för att hon kutade upp i skogen.
Nog om hönsgårdar.
Anledningen till att jag knapprar på tangentbordet i ottan är för att jag gick upp vid fel tid. Är ju inte någon morgonmänniska annars då hjärnan inte kommer igång förrän framåt tio. Men idag, när jag hade lite sovmorgon, (ja pfff pinsam sovmorgon, men så är det att bo långt från skolan) då minsann, vaknade jag klockan sex och kände för lite havregrynsgröt.
bra konversation
Storebror och jag pratar om viktiga saker. Framtida skolor och sådant...
(Angående en snubbe som tatuerat Super Mario bros. på fotsulorna.)
undrar vart han har peach
(yellowbastard)din vän i etern säger: (22.38.08)
hähähä
din vän i etern säger: (22.38.22)
i örat
din vän i etern säger: (22.38.31)
hon sticker fram där ibland och skriker fånigt
din vän i etern säger: (22.38.38)
på halsen står bowser och vaktar
eller i naveln
och yochi på skinkan
din vän i etern säger: (22.39.25)
toad är tatuerad på ögonvitan
din vän i etern säger: (22.39.45)
ena skinkan kan vara yochi, andra ett ägg
yay
teflonförsäljare
Det är så förvirrande när telefonförsäljare ringer. Jag vill vara en sådan person som enkelt och snyggt kan snäsa av dem, men så är inte fallet.
Antingen säger jag "ööööh" eller "jaaaaeeh?"
Just nu misstänker jag att jag tackat ja till ett dyrt mobilabonnemang. Tänk så det kan gå. Tur att mamma kan ordna upp sådana saker...
Frågan är bara hur det ska bli när jag lämnar boet. Det blir till att tacka nej till allt eller inte svara i telefonen över huvud taget. Ja det sista alternativet får det bli, eremit. Cool.
oh so fakkin irriterande
Jag kan ju gräva ner mig under en stubbe.
Mitt i allt, när det finns massor att göra och knappt någon tid. DÅ fakkar jag till det och får ännu mer att göra.
Aaarghh varför går det bara att lägga upp en bild? Segallting i hela världen.
Sedan ska jag måla, måste ju göra något produktivt när dagen skiter sig i övrigt.
segblogg
En frånvaro är en frånvaro som inte är en frånvaro.
Det är tråkigt att skriva inlägg för bloggen vill aldrig ladda upp bilderna som jag försöker lägga in. Dessutom händer en massa saker i skolan, jag hinner inte tänka på inlägg, utkast och internet.
När projektarbetet är avslutat vecka 15 kommer jag tillbaka helt. Som om någon skulle bry sig?
Hej så länge du gamle indian.
Bananen som är (var, nu sover han i min mage. Eller vänta, det där var en vecka sedan. Nu sover han i en bajsbrunn) kär i Helén.
