problem
Kära Bullen.
En sen kväll för några dagar sedan så kom jag att tänka på en viss sorts kamera som använts några gånger under den foto B-kurs som jag läser. Kameran är av märket hasselblad och var förr i tiden mycket dyr (dagens upplagor ska vi inte ens tala om).
Visst låter Hasseblad väldigt likt hasselback... kanske, lite? I alla fall, jag har väldigt svårt att hålla isär de två orden (ungefär som med min kompis Lindas pappa. heter han Jan eller Lennart?) och säger ständigt fel.
Hasselbackskamera- Hassebladspotatis.
Detta misstag har jag även begått inför min fotolärare vilket känns lite pinsamt. Tänk om han tror att jag egentligen är mer intresserad av potatis än av fotografering!
Vad ska jag göra.
MvH yellowbastard
Mmmm gott.
Inte så gott.
smoke a cigar
En dag med sol, det var nog trevligt, jag minns inte. Solen har ju en tendens att endast dyka upp två till tre gånger per vinter i vårt avlånga land.
Pruttväder.
mmmmm sammanbrott
Visst är de älskvärda.
Nä idag gick allt sämre än sämst, det var lite tråkigt. Allt har gått ganska dåligt i många år nu, men idag fick det vara nog.
Jag var ganska arg på allt, och rädd för det mesta.
Så släpp det.
Annars idag? Ätit pannkakor och pratat om knark. Fint.
Igår hälsade vi på hos H, R och lilla Nemi. Hon skrek varje gång jag kom nära, kul. Därför gick jag till sing star och skrek tillbaka lite. Typ.
Klart slutt.
today is zombie day yesterday was art day
Vaknade 12.30 av att mamma kom hem från jobbet. Känns bra. Typ. Inte. Alls.
Antagligen var kroppen trött efter att ha spatserat runt i Stockholm. Ja, där var klassen igår för att titta på konstskolor.
Ajaj vad kungliga hufvudstaden är läskig. Stor, fin, mycket iiii och skrämmande.
Kunliga konsthögskolan på Skeppsholmen var särskilt lockande. Tänk att få leka med färg, glas, metall, tyg, lera, tryckmaskiner, ljud, ljus, film och en massa annat i fem härliga år. Ta mig, ta mig nu!
Men blahblah förberedande konstskola, blahblah svårt att komma in.
Äsch, jag ska nog klara det. Måste öva, måla, ta in kunskap, vilja.
Oooo så inspirerad jag blev nu. Ska nog kladda lite färg på ett papper.
Det är nog svårt att förstå för en icke intresserad, men att smeta färg är en av de bästa sakerna i världen.
Ingen press, inget resultat, bara du och färg.
Do it!
odör
Min bror luktar rutten lök ganska ofta, speciellt när vi åker bil. Det fick jag erfara idag.
Till en början var det lugnt, vi trängdes i baksätet och kivades som vanligt om vem som skulle ha fötterna var. Allt var som vanligt, hemtrevligt.
Det gick några minuter, lillebror sjöng i falsett till sin mp3 och vi andra diskuterade växthuseffekten och golfströmmens förmodade fiende, grönlandsisarna.
Då, mitt i all ny-bil-lukt, smög sig en sötbesk doft in i våra näsor. Löksvett!
Lillebror hade tagit av sig jackan och satt nu i bara t-shirt med svettångorna dansande framför ansiktet.
Jag tjöt och kastade mig åt höger bort från stanken, mamma hostade, storebror skrattade äcklat och pappa sa att det stack i ögonen.
Tror ni att lillebror brydde sig om det, nej han lyfte bara på armarna och lät svettsporerna spridas.
Resten av resan satt jag med tröjan uppdragen över näsan och kände hur ögonen tårades.
Mamma kan sluta rensa ogräs om somrarna, det räcker att lillebror lyfter på armarna så vissnar allt i dess närhet.
morning beauty
Amäh!
Att försova sig, att i djup sömn förtränga klockornas dån.
Att under täcken av tjocka dun fly verkligheten.
Att försova sig.
Svaga röster från fjärran land. Uppmanande, starka, men ack så långt borta.
Att inte vakna när tiden är inne.
Ja, som någon säkert kan förstå så försov jag mig idag. Skulle åkt in med mamma tidigt i morse för att sedan masa mig vidare till skolan någon gång vid elva-tiden.
Istället stängde jag av klockan i dvala och totalignorerade mammas rop. DAMN.
Helan och jag skulle ju arbeta med projektarbeten, det sket sig.
Varför uppnår jag aldrig mer än zombie-status på morgonen?
Tänk att vara en sådan där supermänniska som går upp klockan fem varje morgon utan problem. Det vore soft.
mmm åååh ost
Visst låter det gott med lite ost nu på nattakvisten? Jo, ost vill jag ha. Men tänderna är borstade och sängens lockande rop hörs från sovrummet. Tjatig jäkel det där.
Förklaringen till bilden kan ju vara att min hud ser lite ostig ut. Svampig och gul. Gott. Jag vill nästan äta mig själv. Eller inte.
Mmm ost.
blä kattfan blä
Förut, när solen sken som bäst genom fönstret, surfade jag på internetvågen. Det kändes bra, livet lekte och en lussebulle guppade lugnt i min mage. Då plötsligt stannade världen upp.
Ett högt smatter, som k-pistar. ljöd från tv-rummet.
Jag kände igen det direkt.
Katt med diarré. Åh fy fan.
Så jag skrek "GAIS!" och klampade arg mot tv-rummet som redan antagit en smått kväljande lukt.
Katten gömde sig under soffan och till vänster om tv:n osade en brun, kletig hög med skit.
Orchen inom mig väcktes till liv och jag kastade ut katten samtidigt som jag högtidligt predikade (sen när predikar orcher?) om vikten av att inte bajsa inomhus. Katten spann och fattade ingenting, och jag hade bajs att torka upp.
Djur är kul.
(anledningen till att jag skrek Gais var inte för att jag har något emot det laget eller förknippar det med bajs (förutom att det rimmar). nej, nu är det så att bajskatten heter Gais-Åke Fiskebyxa...)
morning sunshine & datakrasch
Eeeeehutjoicktjoick. Så här tidigt på morgonen har hjärnan inte riktigt startat.
Just nu sitter jag på mampaps jobb och väntar på att tiden ska gå. Eftersom kollektivtrafiken från skogen suger (detta har jag skrivit om mååånga gånger förut så vi lämnar det snabbt) så har jag åkt med mampap till stan tidigt.
Pap sa att jag kunde sitta här, i ett mörkt rum med endast en whiteboardtavla som väggdekor, och filosofera.
Det är bra, här kan jag inte råka ställa om viktiga inställningar på någon av de anställdas datorer eller riva ner dokument i papperskorgen.
En gång satt jag vid en av AD,s datorer (ensam då det var söndag och jag skulle skriva ett skolarbete).
Jag hade det trevligt, drack varm choklad i godan ro. Spillde ut varm choklad över skrivbordet i godan ro. Såg hur varm choklad rann ner i alla kontakter i godan ro. Fick panik i godan ro.
Den gången hade jag tur. Hann precis torka upp allt innan mamma kom (och ingen dator sprängdes).
Men däremot har jag förstört två telefoner då lillebror och jag lekte kurragömma här och jag gömde mig bakom ett skrivbord. Fastnade i en massa sladdar när jag skulle springa till ett nytt gömställe.
Ååh vilka härliga minnen...
Just nu sitter jag på mampaps jobb och väntar på att tiden ska gå. Eftersom kollektivtrafiken från skogen suger (detta har jag skrivit om mååånga gånger förut så vi lämnar det snabbt) så har jag åkt med mampap till stan tidigt.
Pap sa att jag kunde sitta här, i ett mörkt rum med endast en whiteboardtavla som väggdekor, och filosofera.
Det är bra, här kan jag inte råka ställa om viktiga inställningar på någon av de anställdas datorer eller riva ner dokument i papperskorgen.
En gång satt jag vid en av AD,s datorer (ensam då det var söndag och jag skulle skriva ett skolarbete).
Jag hade det trevligt, drack varm choklad i godan ro. Spillde ut varm choklad över skrivbordet i godan ro. Såg hur varm choklad rann ner i alla kontakter i godan ro. Fick panik i godan ro.
Den gången hade jag tur. Hann precis torka upp allt innan mamma kom (och ingen dator sprängdes).
Men däremot har jag förstört två telefoner då lillebror och jag lekte kurragömma här och jag gömde mig bakom ett skrivbord. Fastnade i en massa sladdar när jag skulle springa till ett nytt gömställe.
Ååh vilka härliga minnen...
förvirrande sms
Igår fyllde Kajsamajsa 19 år. Hurra!
Hon ville ha ett grattis-sms. Jag skulle skicka ett grattis-sms.
Det gick inte så bra.
Att skicka det på dagen glömde jag bort men så när solen föll ner bakom träden och klockan slog elva kom jag på det.
Plötsligt var det morgon, eller snarare förmiddag. Jag kände något hårt under huvudkudden, min mobil!
Den var inne på sms-funktionen och där stod ordet "yippidodej"... jag antog att jag i sömnen försökt skriva grattis-smset till kajsamajsa och fortsatte därför på det. Efter en lång förklaring och grattis så sändes sms:et, till Linda.
Så det var bara att börja om. Inte fullt så lyckat.
Det är svårt att vara sömgångare, sömnpratare och sömnsmsare.
I alla fall; GRATTIS KAJSA I EFTERSKOTT!
fan och hans lillebrors hamsters bästis
Idag var nog inte en lajbans dag.
Idag var faktiskt en urkig dag.
Får jag klaga lite? Ja det får jag. Hohohohoho.
minus denna dag:
› Försov mig och fantiserade om att bygga en säng att ta med på tåget. En säng som går att fästa fast i sätet och som har ett stort fluffigt täcke. Ååååh.
› Hade för stora byxor som åkte ner och visade min inte fullt så smickrande bakdel för omvärlden.
› Tänkte på slem under lunchen. Slem slem SLEM! Det var äckligt MEN jag sa det inte högt för en gång skull. Annars är jag elak och vräker ur mig snuskiga tankar under lunchen. Men inte idag, för det var en dålig dag.
› Åt banan. Banan är äckligt.
› Misslyckades på Foto B. Totalt.
› Sprang som ett as till tåget för att sedan få reda på att papi glömt bort att bära in min träningsväska från bilen imorse (eftersom jag bor på landet men tränar i stan så måste jag ta med mig träningsväskan på morgonen).
Mamma hade åkt hem med den bilen och jag blev mer försenad än innan. Grät en tår på tågstationen och sparkade på en stolpe (vid den här tidpunkten hade tålamodet rykt.)
› Hann inte äta innan träning.
› Träningen gick skitbajsyeahusch. Seriöst, vad gör jag där? Förstör.
› Mamma sa att jag måste ta körkort och skaffa mig ett jobb. Jag sa att jag inte ville bli vuxen. Men det fanns tydligen inget att göra åt enligt mamma.
› Upptäckte ett munsår. F*n.
Kom hem, åt tacos och blev glad igen.
hej du gamle indian (och träning)
Det var mördarträning idag, a.k.a lätt träning inför försäsongen.
Vi joggar bara lugnt idag och kör igång hårt nästa vecka.
Okej, det blir bra tänkte jag. Men fasen vad snabbt det gick.
Jag tittade ner på mina ben och såg att de inte bara joggade, de sprang! (oh lord det har väl aldrig hänt förut?!)
Äsch det här tempot håller tränaren bara på skämt, för att skrämma upp oss lite. Eheheheee?
Tiden gick, vi saktade inte ner... Fötterna trummade mot hård asfalt och den där välbekanta känslan av usch kom smygande.
Det finns en sak som jag avskyr, och det är just löpträning.
Pappa säger: "Åh frisk luft, jag gillar inte att bara gå. Långdistanslöpning är mucho bättre!"
Hurtbulle hurtbulle hurtbulle.
Jag tittar alltid argt på honom då, den jeveln. Varför kunde han inte ge mig lite jävlaranamma i arv? Bara en liten gen, en kromosom?
Men nej, jag måste tvinga fram varje steg, varje andetag. Det går ju inte att ge upp.
Löpningen behövs, hur ska jag annars orka springa på fotbollsplanen sedan? Det blir till att stå i korvkiosken i sådana fall. Nej det tillåter jag inte.
Förr eller senare känns det inte riktigt lika skitpissjobbigt att springa. Då kommer jag vara nöjd och fladdra med näsborrarna i vinden.
YES!
ett tips
Hej dagboken!
Det är inte bra att mosa i sig en hel påse med Extra-tuggummin under en 50-minutersperiod. På tuggummipåsen står det nämligen att stora doser ger laxerande effekt.
21 tuggummin kanske inte är så många att de ger rännsketa men de ger nog så mycket som flera timmars kramp i magen.
Hej då dagboken.
Case closed.
mmm den här mjällsoppan var gooood, kan du skicka snoret?
Idag flöt jag runt i en bassäng med laget. Vi hade rehabträning.
Smutsvatten i munnen igen. Badhus är en aning äckliga.
Jag tänker på hur mycket jag snorar och slemmar och lägger sedan på alla andra badandes olika kroppsvätskor.
En härlig gryta av människa. Det ger minst sagt kväljningar.
Att jag dessutom lyckas dra in vatten i näsan stup i kvarten gör ju inte saken bättre. Bläbläblä.
tisdag och fortfarande har inget nytt skett
Pappa säger att jag har tourettes syndrom för att jag inte kan sluta prata om bajs när mamma blir äcklad och maten är serverad.
Äsch, det tror vi inte på.
Helvetesjävlabajskorv.
◊sonne◊
© Bilderna tillhör yellowbastard.blogg.se och får ej kopieras.
02:57.06.01.2008.
idag innan det blev natt och en ny dag:
°fingrar kalla som frusna fiskpinnar.
°marsipanslask och gurgel i magen
°«——— hittade tecken på tangentbordet. har lekt med det en stund. kul.
°spagetti och köttfärssås! hej då julmat (förutom skinkan. jag älskar dig skinkan. min hammieboy. HAM!)
°kattkiss. usch.
°otrevliga näsborrar
det har med andra ord inte hänt så mycket idag. jag har inte fotat ett skvatt och inte rört en penna på en vecka. men jag vill rita och fota, absolut. måste bara bända låss röven från soffan.
mamma är snäll, ville bara säga det (pappa också, men en sak i taget).
//pasta
175505012008
Försov mig så jäkla hårt i morse (så hårt?! ja). Egentligen var det inte morgon utan förmiddag. Det var -20° ute och isskraporna gav upp när mamma och jag försökte skrapa rutan. Bilen behövde en kvart för att bli varm och jag kom sent till lagmötet. Soft.
Vi åt mackor(Mmmackor. Jag älskar att göra den perfekta mackan. Balans mellan gurka och ost...osv) och pratade om hur det ska bli nu under 2009. Känns bra.
Sen åkte mamma och jag och köpte läppcerat. Läpparna sa "sing halleluja, singin halleluja!".
Nu är det marsipan-tajm. Kanske bygger jag ett marsipantorn eller en marsipanpipa. Vi får se, vi får se.
040005012008
När jag var liten var jag rädd för att sluta gilla Bolibompa.
Tiden gick och plötsligt en dag var jag inte intresserad av programmet längre. Tänk hur livet ter sig.
drömmar
Kan ju göra en årssummering med drömmar också.
Januari 2008:
Pfa Inatt hade jag en läskig dröm.Jag befann mig i en lägenhet i en förort till Stockholm. Min systers killes brorsa hade släktfest. Där träffade jag en kille med knallgrönt hår, han hade en ganska ond blick och sa inte så mycket.
När vi skulle ta tårta tog han mig på pattarna och sen blev vi ihop(lättfotad brud?).
Det visade sig att han var Fidel Castros sonson och att han hade en lätt psykisk störning.
Ena stunden var han jättetrevlig och vi spelade tv-spel tillsammans, men så kunde jag plötsligt upptäcka att han tog fram en kniv för att mörda mig.
Varje gång frågade jag honom vad han höll på med och han sa "Oj jag glömde, det är bara för att jag är Fidel Castros barnbarn".
Jag kände att vårt förhållande hängde på en lös tråd så jag bestämde mig för att bergsvandra i Kambodja. Sen blev allt diffust och vi (mitt bergsklättrarcrew och jag) blev attackerade av krokodiler, föll nerför vattenfall och trampade på lösa stenar.
Sen vaknade jag och slog med handen jättehårt på kudden för att jag var besviken på Fidel Castros sonson
Februari 2008:
Inatt hoppade jag från 10:an i badhuset tillsammans med Jack Black. Han var jätterädd så jag var tvungen att hålla hans hand. Han var ledare för en kvinnosekt med vampyrer. Badhuset var inne i en höig lada.
Sen var jag manager åt en Paris Hilton-liknande sångerska. Hon skulle uppträda på ett köpcentrum för småbarn men kunde inte slappna av och sjunga så jag fick hålla henne i handen också.
Mars 2008:
Inatt drömde jag att jag var i Mjölby på ett Michelingubbe-museum. Gubbarna hängde på väggarna eller stod som statyer. En hängde som Jesus på korset. Man kunde köpa michelin-nyckelringar i presentshoppen och det fanns olika installationer där michelingubbarna rörde på sig och blinkade i olika färger.
årsredovisning
Nämen, vill du ha en årssummering i bilder? Okeido.
Nu när det ändå är natt. Jag börjar med januari och februari.
JANUARI 2008:
Jag hittade en rolig sida på internet och blev den apa jag alltid varit inuti. Satt uppe bajssent varje natt och skrattade åt löjliga saker, skrev snurriga inlägg i min dåvarande blogg (?) och frös om fingrarna.
Gjorde ett fint litet collage med de hetingar jag gillade då... Ehehehe.
Blekte det brunsvarta håret och fick till en orangeröd nyans som varit väldigt snygg om det inte vore för att det var gulblondt i hårbotten.
Fixade och fotade. Experimenterade lite, det är försvunnet nu... Slö.
Kafka var i trotsåldern och rev runt hela nätterna, men jag var för mesig för att slänga ut henne. Hon var ju så söt när hon sov, vilket hon visserligen aldrig gjorde men shiiiitsamma.
FEBRUARI 2008:
Helan gick på cirkus vilket inspirerade. Vi ville bli viga och jag ställde mig i brygga varje kväll. Eh.
Gick på Kent med Kajsan+ boyfriendo. Det var trevligt fast jag inte lyssnar på Kent, alls. En snubbe dansjuckade mot min rygg, det var mindre trevligt.
Visade hur man åt bröd...
Åkte till Romme Alpin med skolan. Här är Mia som såg asball ut på sin snowboard.
Soffan körde in i mig och jag fick en härlig lårkaka. Det är lugnt Soffan, ha inte dåligt samvete.
Spiderman-anka och fler sena nätter än i januari. Skötte skolan lite si och så. Slö.
Fotade inte mycket (brukade låna pappas arbetskamera på helgerna).
Var hos farmor och farfar och lekte med deras stora spegel. Undulat.
Ultimat kur för förkylning. Det hjälpte inte. Var förkyld mycket och hade helt stopp i halsen vissa dagar.
Hade helrött hår. Skit vad jag saknar det. Men efter en vecka sköljs det ut och jag lämnas ensam kvar med utväxt, slitna toppar och grådaskig orange hårfärg.
Hittade en fin ostskylt i stan. Yey.
Så det var de två första månaderna på 2008. Hände inte så mycket. Gutgut.
You can call me Dr. Al
Idag sa mamma: Kyckling!
Jag sa: Yay, låt mig laga.
Kycklingklubbor till middag och dem fick jag tillreda alldeles själv. Först skulle de delas...
Jag tog kökskniven i handen höjde den långsamt över de förtvivlade kycklingklubborna och PAFF så befann jag mig i en operationssal. Till höger stod en respirator och till vänster en sjuksköterska vid namn Alice (ett bra namn på en sjuksköterska, varför vet jag inte). På operationsbordet låg en akut sjuk herre som genast behövde opereras för sprucken mjälte. Jag lade en försiktigt snitt, såg hur huden lätt sprack upp av den vassa skalpellens egg. Det kittlade i fingrarna av adrenalinet som pumpade runt i ådrorna. För att stoppa blödningen var mjälten tvungen att marineras och ugnsgrillas. Snabbt lade jag inälvan i en skål med chilimarinad och svisch in i ugnen. Herren var räddad. Mission accomplished.
Alla klappade i händerna och sen åt vi ris och chilikyckling.
Det kändes bra, nästan lika härligt som att gno ansiktet mot en stupränna.
inte ens bastarder är alltid glada
Den här vintern har down-perioden inte slagit till speciellt hårt. Istället har en lindrig, fjärt i rymden yttepytte-version av manodepressivitet vuxit fram.
För det mesta är jag hyper, hyperglad, hyperhungrig, hyperfokuserad på träning i alla former eller hyperbarnslig.
Så plötsligt kan allt det där glada och besatta kännas helt jävla onödigt.
"Fan ditt liv suger", säger en djävul med tupé som slagit sig ner på min axel.
Det gurglar osäkert i magen och kroppen känns sysslolös och kall. Jag vrider mig otåligt i sängen i väntan på sömnigare tider, biter ner naglarna till roten och får känslan av att vara långt bort från alla andra som pratar och skrattar.
För några år sedan var jag låg under flera månader, en molande ångest runt solar plexus. På julafton sprängdes den där ångesten som legat och grott så länge ut i hela kroppen.
Jag fick andnöd och panikattacker i smyg, åt inget på en vecka och läste allt komiskt och lättsamt som gick att få tag på.
Paniken fanns där hela tiden, jag ville fly från något till något.
Om kvällarna blundade jag hårt och tvingade mig att sova, på morgnarna kände jag ångest innan ögonen ens hunnit öppna sig.
Det skulle aldrig gå över.
Men så en dag när mamma och jag satt vid köksbordet och åt fläsklägg så släppte det plötsligt. Det kändes nog lite som när en seglivad finne äntligen ger upp och kletas ut över rödflammig kind. Jag kände några minuters lycka.
Med tiden suddades det svarta ut och snart hade jag glömt bort det helt.
Ingen fick veta något under hela den period som det pågått. Jag kunde ju ändå inte förklara mig.
Den vecka då jag inte åt något sa jag till familjen att jag var magsjuk, och så var det inte mer med det.
Så jag är nog psykiskt störd någonstans, men det är okej. Vem är normal egentligen?
from västergötland with love
Min släkt är så bra att jag vill bjuda alla på tomatfestivalen i Spanien. Tänk vad kul det skulle vara.
På själva nyårsafton åkte en liten del av släktskapet in till Borås för att bada. Jag tänkte mycket på allt kiss i vattnet men fick glatt ta kallsupar ändå. Gott.
Rutchkanan är livsfarlig, alla slog runt i sista kruvan. Jag testade att sitta upp och åka "skräckslagen-tant-som-tvingas-åka-med-litet-galet-barn"-långsamt, men ändå for jag runt som en valross på ett löpband.
Vi åt nyårsmiddag och sjöng "Fader Abraham" vid bordet. Det dundrade och var helt puckat. Jag älskade det och kom då på att min släkt är bäst helt enkelt.
Vi lekte lekar, charader och sådant mojs och plötsligt skrek någon att klockan var tolv och jag föstod ingenting eftersom tv:n inte var igång och visade Jan Malmsjös teatraliska version av Nyårsklockan. Så man kan säga att jag missade tolvslaget en aning.
Efter champagne och smällar i skyn såg vi på "Wallace & Gromit och varulvskaninen".
Ett bra nyår.
