yellowbastard

"Va, bajsade jag just utan att känna det?" tänkte jag och blängde oförstående på min mage.

Sekundvisaren tickade. Det gick långsamt upp för mig och jag kände hur fasan spreds genom kroppen och ut ansiktet som förvreds i en förskräckt min. Mobilen!

Passande nog skrek jag "bajs" och kastade mig upp från toastolen. Mycket riktigt, där i låg den lille gynnaren, lycklig över ett dopp. Utan att fundera körde jag ner handen i toaletten och fick tag i mobilen just innan den fortsatte ner i rören. 

Efter att ha hoppat upp och ner av chock några gånger stängde jag av telefonen och slängde en bunt med pappershanddukar på den. Sedan sprang jag ut i trapphallen där L och H stod och väntade. Skrattande och flåsande sjönk jag ihop i en hög på golvet och slog med nävarna på de hårda stenplattorna. Det tog flera minuter innan jag ens kunde förklara vad som hänt.

Med darriga händer plockade jag sedan isär mobilen och torkade minsta vrå ren från (återigen TACK och LOV att jag spolade innan) toalettvatten. Hemma hos Helén lånade jag en fön (sjöng "En Evighet") och några timmar senare fungerade allt som det skulle igen.

Det var tur, annars hade mamma och pappa blivit galna då en konstig och skyhög telefonräkning dök upp alldeles nyligen. Dags att byta operatör? Dags att återgå till snöre och plåtburkar? Det är billigare i alla fall.